Under jorden

Aeroseum

Mittemot Göteborg City Airport i Säve, ligger Säve depå. Och strax intill ligger Aeroseum. I atombombsäkra, svinhemliga bergrum hyste dåvarande flygflottiljen F9 en komplett anläggning med hangarer, verkstäder, etc. Sedan ett par år är det museum i bergrummen och mängder av mer eller mindre kända flygtyg finns representerat. Dessutom kan man pröva att åla sig ner i cockpit på Viggen och Draken.
Krypa igenom motorrum, dra i spakar och trycka på knappar.

Är man snart 5 år passar man i Viggen.

 Vill man gå "all in" så finns det simulatorer, vinschning och annat att pröva innan man tar en prisvärd fika på "markan". Känslan att befinna sig i dessa lokaler är lite udda. Och när man kollar utställningen om spioneri genom tiderna börjar det krypa lite i kroppen. Fantasin får bra spelrum hos stora och små.

Denna tur gick till Barcelona, pappa fick sitta bak.

Detta kan jag bocka av på kulturturskartan även om det blev bilresa hit.

Erektionsfestivalen

Intresseklubben är bänkad....

...och SVT24 kör "Minnenas television" kör Eurovision 1974. Lite mer safe att veta att vi vinner med ett bidrag om dassets utveckling, Waterloo. Nytt och fräscht för 40 år sen.

Men så var även Bonnie Tyler som nu kvalar in som "granny spice".

Wideass

Fokusering.

Idag hade jag bestämt mig för ett cykelpass över två timmar utan att väcka latmasken. Stadig frukost, massa vatten och cykelvalet föll på MTB. Plötsligt är jag på väg i en helt ny riktning och det bär utför i bra fart. Som solsken efter regn kommer det uppför efter nerför. Första halvtimman rullar det på riktigt bra, nästan för bra. Efter att jag bowlat mig fram genom en orienteringstävling börjar det sakta krypa uppåt på skogsstigar. Kända stigar som körts åt andra hållet 95% av gångerna. Nu upplevdes de som nya. Så infann sig den gamla goa känslan att flyga fram och en snabb koll på styret sa +25km/h på singeltracken. Snart vänder dock stigen och det går åter uppför i en grym slakmota. Efter halva det tänkta varvet blir det riktigt kuperat och insikten jag får är att jag suger i uppförsbackar. Singeltrack igen och ett gött flyt när det plötsligt händer.
Jag vinner inte på Triss, jag blir varse att kroppen förändras med åldern. Något jag motarbetar. Ett antal gånger har jag gått för tight runt träd etc. och slagit i axeln. Nu uppstår ett liknande scenario i en brant backe som svänger runt ett träd. Skillnaden är den att axeln går fri men röven tar i, så till den milda grad att jag far av hojen med en djävulsk smärta. Frågan är bara om inte självförtroendet fick mest stryk.

Ingen "wideass" passage och lömsk lutning på björken.

 Resten av skogsresan gick lysande och jag kryssade mellan pensionärer, hästtjejer och under bommar.
Inte förrän jag kom ut på avslutande transporten på landsväg dök ett dilemma upp. Andra cyklister i grupp.
Har man som jag läst Björns blogg kan jag bara säga att jag blev lite sqeezad mellan tre cyklister. Först trodde jag de hörde ihop och en bara kommit efter. Jag kom från sidan och hamnade bakom de två första men framför den siste. Skit, bryter jag en oskriven regel nu, med fetdäck och riserbar. Äsch, tänker jag, jag skall svänga om 500m. Vad kan hända? Jo, jag passerar just 40km när det börjar gå uppför och jag hinner lätt upp de två framför. Nu är goda råd dyra, skall jag slå av? skall jag köra om? kommer de skrika okvädningsord? Nä, jag tar det säkra före det osäkra, byter fil och tar en annan väg. Puh! Det är nu jag upptäcker att den gule längst bak tar min väg. Ombytta roller, vill han haka på? Jag tar i för kung och fosterland och noterar över 35 knyck innan jag äntligen ser grusvägen som leder hem och räddar mig. Så hur skulle jag gjort? Det blir lite "Bullen brev" över detta dilemma och det är inte cyklisten i bloggen som har skrivit brevet:)

Pröjsaren stod under stundom rätt ut idag.

Nu skall jag inte sitta här utan ge mig ut och likt Ferdinand lukta på blommorna.

Kulturtur 1 2013, Gubbträff.

Mjukstart.

Kulturtursåret har invigts med en ganska liten utflykt. Våren och sommaren verkar inte helt övertänd på att anlända, å andra sidan är det myggfritt. I 10 plusgrader och lite råkallt väder rullade vi iväg mot Alingsås och slutdestinationen Älvängen. Det fick bli ett extrastopp i Brobacka för att få upp värmen. Vi gasade vidare till Paradisbanan och veterancross-träffen. Lite nostalgi att komma hit eftersom det var här jag tog motocross-licens 1989 på våren. På hösten samma år körde jag en tävling på den betonghårda banan och slog mig jättemycket. Men idag var det något av en västsvensk gubbträff. Jag tror gubbarna var roligare att kolla på än hojarna. För även om det var några skitsnygga gamla crossar som Rickman Metisse, Flink i aluminium och en ostartad cr 250 elsinore, så är ju gubbarna på dessa tillställningar största behållningen. Alla saliga i sitt, däcksparkande experter, kläder du inte trodde fanns(inte borde finnas), snusläppar som ger mer skydd än en airbag och gångstilar som inte går av för hackor. Kommer jag bli sån? Är man i en sorts riskgrupp?

Honda CR 250 R Elsinore 1973

Det blev några gamla återseenden och lite snack. Funderingar kring hur man blir burkslav i sidovagnscross. Man måste förlora ett vad för att ställ upp på det. Livsfarligt!

Sidovagnscross.

Sen bar det av mot Alingsås igen och kinabuffé på torget. Snart bär det ut på nya äventyr.

Kids are alright.

Vi har varit på Tågkalas. Av alla olika tema på ämnet barnkalas tar detta priset. Hur bra som helst. Sju grabbar i åldern 5-7 år får åka tåg, buss och gammaldags spårvagn en halvdag. Detta toppas med Happy meal och avslutas med godispåse. Ett riktigt upplevelsekalas som lämnade trötta och nöjda ungar efter sig. Skitkul även för pappa som fick följa med.

Ringlinien

Cykelträning vid Hindåsgården. Tre tuffingar mellan 4 och 7 bast körde runt i full cykeloutfit i lera, grus och gräs. Det blev 2,5 timmar inklusive fika innan vi gav oss. Riktigt kul att de själva gjorde det till det de ville ha och hittade på egna banor som passade dem. Ett par småvurpor men inga sura miner för det. Det kommer absolut bli fler tillfällen om grabbarna vill cykla mer.

Coola kids fyller depåerna.

Grabbarna grus och grabbarna grill

Förra helgen var det ett crescendo av gamla återseenden. Det första var den flygande matthandlaren som jag träffade för första gången på flera år. Det bästa var att det inte fanns något direkt glapp i tiden, tråden plockades upp där den tog slut så att säga. Som inbiten grusräv, dammråtta eller vad du vill, så styrde vi våra motorcyklar rakt in i Risvedens mörkaste skogar. Härliga trakter för naturälskare, historieintresserade och diverse andra läggningar. Här har det funnits rövare, mördare, enslingar och till och med utkämpats slag om riket. Gissar att det är lite lugnare nuförtiden. Till slut hade vi varit nästan i Skepplanda två gånger, hamnat på två gårdsplaner och fikat på Silfverschiölds domäner. Fint skall det vara.

Vårtur

Samma dag men något senare byttes tvåhjulingen till pedaldriven dito då Team Grillcross hade årets första samling under kategorin O.S.T. (off season training) Vi vädrade alltså våra cykelcrossar i april. Tidig uppstart på hösten eller ren hädelse, vad vet jag. Det var som vanligt en orgie i kolfiber och tubdäck som fick smaka på diverse olika underlag under 2,5 tim. Bara för att förnedras i sista backen av löst grus uppe på dålig asfalt och 25% motlut, fan vad naturen alltid skall jävlas. Väl hemma hos Philip o Co var det grillat som gällde och crossmässigt nog dammades fritösen av till lite frites.

Cross Björn i flottdimma.

Kungligt grillande.

Så när alla på FB säger gilla, säger Team Grillcross: Grilla!