Efter söndagens Introcross var jag så jävla nöjd och så jävla taggad. I bilen hem funderade jag på att köra lite till när jag kom hem. Så blev det inte, men det blev en halvtimma med gräsklipparen. Efter det fick jag frysningar, yrsel och illamående. Shit! Igår var det jobbresa, Norrköping bort och fram. Vilket konstigt uttryck, bort och fram. Det är någon form av västgötiskt talspråk för tur och retur. När jag för drygt 20 år sen började jobba i Bollebygd sa man: -jag skall åka fram. Det betydde åka in till samhället, centrum.
Min tolkning var direkt hämtad från min och brorsans val av åka i framsätet, åka fram. När jag påtalat detta för infödda kollar de konstigt på mig, de har aldrig reflekterat över det.
Åter till krämporna. Idag när jag skulle hem från jobbet högg det till i ryggen, strax över höger skinka. Sen strålar det ut i benet och upp i ryggen. Fan, det är ju CX premiär på lördag, vad göra. Vad gör andra?
Kollade runt lite, träna bort det verkar vara modellen med kommentarer som:
Skönt att trampa ur kroppen efter gårdagens 60 mils tur.
Lättade lite på gipset och lyfte vikter i 45 min.
Spydde ur allt jag hade och tog ett VM-Guld.
Jaja, det som inte dödar det härdar, i trikåerna, starta Strava, baxa upp mig på MTBn och mjukstarta på lokala träningsrundan. Nu är det så att den inte är så mjuk, snarare ganska tuff. Tekniskt blandat med snabbåkt och ganska långa stigningar. Första varvet gjorde bara ont, andra började det gå bättre och tredje kom farten i takt med mörkret. I mörker är det inte så kul att köra här ensam. Det är ett parti utmed en liten sjö som blir konstigt dunkelt i skymning. Dessutom fick jag för ett par år sedan höra sägner om stället, efter att jag bildat mig min uppfattning. Hjälpte det att träna då? Föga. Efter ett hett bad kom snart smärtan tillbaka. Så nu är det singelmalt och smågodis som gäller istället. Kuckelimuck medicin som Karlsson på taket sa. Nej, jag får ha en hamburgare, hej med dig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar