Kultur tur 2 Renoverat och patinerat

Trodde du var i Mellerud ! 

Nu har vi varit utomsocknes igen, nu var det inte bara grannkommunerna utan ett nytt landskap.
Givetvis det landskap som Galenskaparma gjort sketch på: Dalsland. Vad bjuder då detta landskap på? Sverige i minityr brukar det kallas. Dagens tur riktades på motorhistoria. Målet var Ed´s MC o Motormuseum, väl värt ett besök.

Racinghörnet på Ed´s Motormueum.

 En MC-förening har samlat och lånat in klassiska motorcyklar, motorsågar, aktersnurror, mopeder, cyklar och Radio/Tv grejer. Allt väl dokumenterat och snyggt exponerat i en stor källarlokal under Systembolaget. Det mesta från sekelskiftet till det  fluffiga 80-talet fanns med. Från Wanderer till Honda Turbo, Ducati Cucciolo till Cresent Superchamp, åsså Evinrude, Johnson osv.

Utombordare som kräver "rätta knycken"

Nu var det lunchdags och en promenad på 3 min så hade vi gå igenom utbudet av matställen och landade på Ed´s Restaurang. Långt E skall det vara i Dals-Ed. Lite soppa i hojarna och 164:an mot Bengtsfors, söderut förbi Älgparken, vänster mot Dingelvik. Någonstans på vänstersida vägen där ängarna tar slut låg en gång Dalslands ring. Verkligheten och google maps är inte alltid lätta att tyda samman. Hursomhelst var jag lite besviken att  inte få span på det lilla stycke asfalt som skall finnas kvar. Får nöja mig med Jörnmarks bilder ett tag till. På tal om honom så är tyvärr dalsland ett mecka för de som diggar övergivna hus och industrier. Något man inte kan undgå när små samhällen passeras. Passeras måste även Brufjällsvägen, sveriges bästa MC-väg enligt GP. En orgie i kurvor och krön, likt en bergodal bana.
Vi fick även glädjen att rejsa med rälsbussen (Fiat Y1) från Högbyn till Håverud. Vi vann.

Håverud med sluss och akvedukt.

 I Håverud och Dalslands kanal var full aktivitet. Tyskar slussades upp och danskar ner. Akvedukten innehåller 33000 nitar, hur många bultar finns det i Ölandsbron?* Vi kör vidare och håller oss öster om 45:an från Mellerud söderut. Alltid nån mil till Brålanda, men smalt och härligt krokigt.

Är det Bertil från Bullarebygdens Bayerische?

Ett litet stopp utmed vägen fick oss att kolla till Slussområdet i Trollhättan också. Klart fetare slussar och dessutom veteranträff. Bilar, bågar och mopeder. Renoverat och patinerat från T-Ford till Mustang. Givetvis SAABar samt lite udda skapelser. Resan hem fortsatte öster om 45:an på fina slingriga småvägar genom Risveden och Härskogen.

Brevet till lillan.

Vad har vi då fått se på resan:
Tre tranor på var sin sten.
Ett nerbrunnet hus.
Diverse roadkill.
Bre mosse (Nya Dalslands ring?)
Dals-Ed med MC-museum.
En Älgfarm (skymtade en älg)
Dingelvik (utan att se Dalslands ring)
Brufjället
Håverud med sluss och akvedukt.
Slussområdet i Trollhättan.
Veteranbilar mm.

Turen blev drygt 40 mil i skön temperatur och gick som följer: Bollebygd-Ödenäs-Alingsås-Sollebrunn- St Mellby- Främmestad- VäneÅsaka- Trollhättan- Frändefors- Stigen- Bäckefors- Dals Ed- Dingelvik- Dals Långed- Högbyn(Tisselskog)- Håverud- Mellerud- Järn- Gestad- Trollhättan- Gärdhem- Upphärad- Lödöse-Skepplanda-Sjövik-Gråbo- Lerum- Härryda- Bollebygd.  

Värt att notera: Detta var nog gränsen för en    endags Kultur tur. Huvudet var inte på topp på slutet, ett tag trodde jag att jag "brutit röven" på den hårda sadeln. Sen vetefan om det går att ta in så mycket kultur eller om det räcker med endast en odödlig romans av Ceasar Silverhäuzer för att mätta behovet. (eller ett par nya extraljus)

*Svaret på frågan är enligt Badboy Rune och Rudeboy Stig i Rub a dub: 7 428 954 st bultar.

                                                                         

Kul kultur tur

Så var den då besiktigad och körklar. Med ett gäng timmar i garaget, felkapade grejer med vinkelslip (solenoid och en finger bl a) , så var det en skön känsla att få blankt papper.

Att den sen är kvick som få när det svänger och har grym balans är liksom en bonus. 

Hittills har jag hunnit med ca 100mil på ca 30 liter bensin och en vecka. Ja, jag har för mycket tid.

                Hudene. 

Idag bar det iväg på "Kultur för alla" tur med Tassen. Det innebär körning på roliga vägar med viktiga kulturella delmål. I detta fallet gick det ut på byggnader i filmer med Galenskaparna och konstiga ortsnamn.

                  "Svedum" hette stationen på filmen.


Efter några roliga ortsnamn kom vi till första kulturmålet. Järnvägsstationen i Vedum. Skådeplats för inspelningarna av "Stinsen brinner" 1991. Drygt 20 år senare rullar tågen ännu men stationen hyser galleri.
Pizza får man köpa vid torget 200m bort.

              "Macken" om än något bedagad.


Knappt hade maten landat innan nästa kulturplats, "Macken" i Bitterna. Ett ruckel som en gång utgjorde exteriören på macken i filmen med samma namn. Delar av filmfasaden i masonit hänger ännu på trekvart.
Kanske kan det gå att hitta en vit Opel i bråten...

         "Stängt i Brobacka"


Färden gick vidare till kyrkoruiner, förbi Klåvnasten (vad nu det var) och på slingrande vägar i västergötland.
Hela turen blev 21 mil och gick som följer:
Bollebygd-Töllsjö-Hedared-Ljurhalla-Asklanda-Annelund-Hudene-Fåglavik-Vedum-Bitterna-Herrljunga-S.Härene-Klåvnasten-Östadkulle-Loo-Långared-Anten-Alingsås-Ödenäs-Bollebygd.

                                         "Inspiration"

Nästa kultur-tur ser ut att gå mot Colin Nutleys Änglagård. Kanske på en torsdag när man kan köpa strumpor i Köttkulla. Vem vet?

Sladdbarn ock kabelbrott

Så har det äntligen hänt lite. Lamporna har fått fästen och lyser. Nummerplåtsbelysningen är av typen svinstark LED, hemmalödad. Blinkersarna bak har fräsigt idriumglas och passar dessutom svinbra.

Det nya däcken från mynetmoto.com fick jag på en vecka, smidigt.

Nu är åket skott med Heidenau K60 däck för det rätta greppet och den rätta looken.

Med de däcken och 18" bakhjul fick hojen stuket jag sökte. Kompakt och elak.

Sadelkutsen i glasfiber skall nu bara slipas färdigt för att målas.

Med allt på plats var det dags att stoppa i batteriet och starta pärlan.

Nu var det bara det att jag kört av ett par kablar med vinkelslipen.

Våldsverktyg enligt mig. Men jag hade ju lödat dit kablarna???

Hmmm. Det skulle visst inte sitta ihop...

Ungefär här sabbade jag solenoiden som kablarna kom ur, skit.

Googlade en sköning som käckt byggt en egen solenoid av ett relä och lite sladdar.

Jag ville inte vara sämre, följde guiden och med en liten kortis och gnistor så startade hojen.

Premiärtur. Det hostade, hackade, rök och sköt. Nu skall det sägas att jag körde en hoj som stått i ca 10år, utan luftfilter och frågan är hur konditionen på bränslet är.

Tog en lite tur på vägen och när jag kom hem dog den. Startade igen, men nu hängde sig startmotorn.

Efter febrilt rusande efter verktyg fick jag stopp på eländet. Då rök det från reläet. Antagligen för klent. Men nu vet jag hur man gör och kan fixa kraftigare relä. 

Soundet blev bättre än jag trott, halvrått och racigt.

Jag säger som Svullo: Ride on, ride on.

Att borsta en gris...

Nya tider, nya projekt, ny approach. Jag uppnår snart den aktningsvärda ålder då jag kan åka custombåge med fransjacka. Lika bra att slå till direkt då. Hem kom en Kawasaki z440LTD från 1981.
Från den tiden då japanerna sneglade på jänkarna och missade allt. Fel storlek, fel volym, fel look, ändå såldes det ganska många. Så stod den då i garaget, stor ruta, fasta packväskor, ärgad alu och rostigt krom.
Är detta verkligen min grej? Givetvis inte, syftet var från början ett byggprojekt med stuk av amerikansk Flattrack racing med liten budget och grejer ifrån gömmorna.
Varför då krångla med denna hoj som grund. Enkelt, den skall vara kort(1390mm), ha en klassisk luftkyld twin(BSA, Triumph), droppformad tank och helst sjuekrade hjul.

Pang på´t bara. Av med allt löst som ändå inte skall vara kvar. Ruta, väskor, skärmar, sadel åkte i skrotlådan. Styret byttes mot ett ganska högt och brett crosstyre. Sadel kuts i bästa glasfiber kopia av H-D XR 750 stuk ifrån Sportsterspecialisten. Den skall senare modifieras lite för bättre passning.
Det är nödvändigt då hojen skall sänkas fram och höjas bak. I garaget står också en 18" bakfälg som skall skos med snygga ostar som jag återkommer till.

Avgassystemet blir en smäcker läckerbit. Från kromat, tungt, kvävt 2-2 system blir det nu
2-1 i blandade material med en V&H Supersport slutburk i 2". Här snackar vi fritt flås.
Här fick jag grym hjälp med jobbet av Tassen på Sportsterspecialisten. Missa för övrigt inte att kolla hans hemsida och ta tillfället att köpa en termos från Hakans i Målilla.
Just nu står tillpassning av sadeln på tur. Det lär ju klia gött av glasfiber.

Jag uppdaterar när det hänt lite nytt.

Keep on sliding.

Atlas???

Nu har jag skitit i det blå skåpet. Mitt smeknamn Atlas har fått sig en törn. Igår lyckades jag virra bort mig i skogen, så till den milda grad. Jag drog hemifrån kl19 för att testa en ny stig som är utmärkt på kartorna i Hitta.se. Då tror iaf jag att det är en stor stig. Nu var det istället ett stort kalhygge, ingen stig och ett envist pucko. Efter 45 min bärande, klättrande och släpande på en blå mountainbike kom jag ut på en väg. Det var rätt väg, men 100 m fel. Jag hade yrat runt ca 300m norr om stigen i obanad terräng. Nu kom jag hem efter nio i totalt mörker och kyla. Detta botade jag med ett stort glas av skotskt självförtroende. Appropå misslyckad cykeltur så exploderade mitt hemlagade Dugast däck i fredags. Bara att ringa servicebilen. I början av maj skall jag och frugan köra mixed-klassen i Dalslands XC. www.mtb-o.se Nya jobbet är kanon. Det dröjer länge än innan jag lärt mig allt, men det är den utmaning jag saknade. Dessutom är det mycket mer kundorienterat än jag trodde, med kontakter i hela europa. Även Ducatin står startklar. Den långa vintern har dock hållt mig ifrån premiärturen.

Long time, no see.

Jag tröttnade på att inte ha nåt att komma med. Tro för guds skull inte att jag kommer med nåt, men jag har fått lite ny inspiration. CX-cupen vi slet med i våras har just avslutats. Mycket finns att säga om den och det kommer. För egen del har det varit upp och ner. Startade cupen i usel form men med en flong ny Allebike CX carbon med full Ultegra och tubhjul i kolfiber skodda med Dugast Rhino tuber. Idag avslutade jag med att få ett elakt skärmärke(dyrt) i bakdäcket(punka) och tappade en hygglig plats.
Cupen har givit mig massa nya kontakter och ett par goda vänner. Mycket positivt.

I början av februari blir det nytt jobb i Borås med inspirerande uppgifter och dagtid.

På det stora hela sammanfatar jag det som Petter: Det går bra nu!

Getting closer

Ja, ja, ja...bloggen är död. Senaste månaden har varit ganska späckad med sånt som inte kvalar in som intressant eller sånt som Uno påpekat att det varit för mycket av.
Snabbt kan man beta av träningsläger, som vanligt men med dålig uppslutning.
Duccevädring med Bumseklubben på Geddereds gocartbana. Svinkallt och knixigt. Tyvärr fick morbror N ett akut intresse för vårfloran och hamnade i spenaten. Men inte värre än att han snart var uppe på orrspelet igen. Lilla M har nu fullt upp med bollspel och grodjakt.
Lille A har börjat snacka ordentligt med meningar. Traktorer och andra maskiner regerar i hans värld. Sen har han kommit på hur trehjulingen funkar och han älskar att åka i cykelvagnen.
Så nu får han och jag jaga mamma U på träningspassen.

Familjeutflykten till Borås Zoo höll på att ge mig hjärnblödning. Min fabless för att stå i köer vet nog de flesta om, men när man trots det stått i långsammaste kön och är redo att langa upp 750spänn för tre årskort och unga damen i luckan säger, -Tyvärr det går inte... varpå gamla kärringen i luckan mittemot säger, -Men lilla vän, det är ju inte nån kö... och jag byter lucka för att "lilla vän" kärringen slår igen och stänger mitt framför näsan på mig. Då gick familjen på zoo och pingvinägarna blev utan pengar.

Det har varit tävlingspremiär på MTB. Jag var svinnöjd med min insats som landade mitt i det 35 man starka startfältet.

På jobbet har jag hittat massa gammal musik från obskyra 80- och 90-talsband som de flesta säkert glömt. Nitzer Ebb, The Shamen, KLF med flera får mig att stå ut lite till.

På CX fronten rullar det på bra i arbetsgruppen, det kommer bli en riktigt bra cup i höst.
Jag fick även förtroendet att göra logo och foldern till: Västgötacupen SRAM MTB open 2010.
Kände mig lite stolt vid premiären när "min" logga satt på allt, överallt.

Duccen har fått ny lack på ena kåpan efter en fadäs från förra sommaren. Fortfarande efter 6 veckor väntar jag på det nya kåpglaset. Sen är ju charmen med att åka italienskt att man får som mycket mer... t ex hade diverse skruvar skakat loss och vissa försvunnit. Ljuddämparfästenahade spruckit av vibbrationerna, men morfar L drog på en fet kattskitsvets på aluminiumet.

Join in the chant.