Jag går helt loss på att cykla i snö. När andra tänker slalom, varm choklad eller promenad. Då kommer jag yrandes på cykel. Om min motivation ibland är sådär när det skall tränas, men kommer det snö så kan jag lätt pricka in en formtopp på julafton. Helt onödigt och följden blir att jag inte alls vill tindra och vänta och äta, utan gå ut och cykla istället.
Igår vaknade vi till ett vitt täcke och minusgrader. Påpassligt drabbades delar av familjen på kräksjuka, en av säsongens primörer. Då blev det att montera skidor på juniors kickbike, lite grövre däck på min mountainbike och pysa lite luft ur crossen som man alltid gör i brist på annat. Sen bar det av till pulkabacken där pappa givetvis inte inser sin ålder och dess begränsningar. Men vad gör väl det när man har roligt.
Idag lämnade jag hemmet väl påpälsad för en långtur på cykel. Valet föll på breda däck och rakt styre, ett bra val. Startade lite planlöst och satt snart och matade på i Gärdas backe. Uppvärmning-check. Så smög jag mig in i Originalskogen och trasslade mig bort mot Hindås. Det var inte helt lättkört i skogen med snö och fotspår, samt att isen på pölarna varken syntes eller höll när jag körde över dem. Nu hade den magiska första halvtimman gått och tempot stabiliserades. Rullar igenom Hindås och runt V.Nedsjön. Kommer in i ett flow och blåser om en annan påpälsad stackare så fort att jag nästa skäms. Vidare mot Tullebo och uppför Nissaråsen, sen in genom hålet i staketet och teknisk stig igen. När jag senare kommer ut på Knalleleden är det helt orört ett par kilometer. Det känns som i Olles skidfärd av Elsa Beskow. Bara ett spår av nåt vilt djur ibland och snön tynger ner grenarna.
 |
| Kolla! Aluram och 26"...går det? |
