Blandade bakslag

Tyvärr har jag ingen bild att illustrera detta med, men ni kan ju tänka på valfri fräsig sportbrilla av bättre kvalitet. Jag bär vanligtvis glasögon p.g.a närsynthet. Just nu väntar jag på att jag skall drabbas av synförändringar av åldersskäl. Detta med en förhoppning om ett normalseende, good luck.
När jag tränar mm brukar jag ha endagslinser och då är det bara gött att slippa glasögon ibland. Så var det förra måndagen när jag stack ut på en MTB-runda runt byn. Naturliga backintervaller var syftet. Efter lite gnetande uppför kom en härlig utförslöpa på en skogsväg. Jädrar va det går tänkte jag när det smashade till i fejset och allt blev suddigt. En liten granruska stack ut i stigen och träffade mig så att ena linsen gick sönder och det sved som f-n. Givetvis körde jag färdigt passet och pillade mig i ögat. Nästa dag var ögat svullet och det kändes som om ett barr satt kvar, men tuff som jag är fick det gå en dag till innan jag ringde ögonmottagningen. Där konstaterades ett sår i hornhinnan och en infektion. Antibiotika i ögondroppar 8ggr/dag och återbesök på måndag. Återbesöket gick okej, men veckan ut med ögondroppar plus en gel som fuktar ögat ytterligare. Sammantaget hade ett par glasögon sparat mig drygt tusen spänn och massa annan skit. Så veckans fråga blir: Vilka coola sportbrillor skall man köpa?

Idag var det besiktning mitt hus. Allt verkade bra till vi kom in i sista rummet. Där bakom soffan var det en fuktfläck. Va i h-e??? Käckt och lätt fick jag hjälp att ta upp ett inspektionshål i väggen...som visade sig vara torr. Que? Var kommer fläcken ifrån, varför syns det inget på soffan som står mot väggen. Är det ett spår efter nån lite för hårt fest som ingen vågat avslöja? Den som lever får se.

Med detta i tankarna och ett veckolångt träningsuppehåll så blev dagens crosspass ingen höjdare. Men jag tog nåt KOM på Strava och snittade strax över skämsfart så kanske det finns där ändå. Jag har ju smugit på mini-V bromsar. Lite tyngre och mindre coola än Froglegs, men med fördelen att de tar när jag vill. Alltså kan jag bromsa senare eller inte alls. Så nu anammar jag den gamle roadracing legenden Kevin Schwantz valspråk: See God, then break!

Foto: Kanske Gud

Blandad sommarcykling

Dimensioner.

Ni som tror att jag skall rapa ur mig massa åsikter om hjulstorlekar, däcksbredd, Q-värden mm kommer bli besvikna. Likaså ni som vill veta mina svettiga Strava resultat, dom vill jag mörka. Nej, det finns fler sidor av myntet.

Kids MTB session 2 i Hindås.

Kvalitetspass

Återigen samlade på parkeringen vid Hindåsgården. Glada ungar som bara går loss och kör runt som de vill.

En vurpa här, ett skratt där och tusen: Kolla på mig!!! Sen lite fika och på det igen. Denna gång körde de dessutom hela elljusspåret, två gånger. Det är kvalitet.

The peleton

Mother nature strikes back.

Mycket väsen för ingenting är ett talesätt. Det syftar nog mest på väsen som oljud. Men så har vi också Ebbe Schöns väsen, små illvilliga filurer som skogsrået, näcken, m fl som mest vill locka med dig och förgöra dig. På min karta finns en stig, ca 1,5km som binder ihop två vägar och skulle ge massa nya MTB alternativ.

För ett par år sen gav jag mig på att hitta den på ett kvällspass, det slutade med att jag kom vilse, mobilen blinkade rött och till slut efter bergsklättring med hojen kom jag helt sönderriven ut i en trädgård. Förvisso på rätt ställe, men nån stig hade jag inte sett till. Nu var det mörkt och 2 mil hem.

Öppningen till Mordor

Denna gång försökte jag mig på samma sak dagtid, men från andra hållet. Kanske borde jag sett de illavarslande tecknen innan med en regnskur, en uppskrämd Häger och älgen som rusar ut 10m framför mig på grusvägen. Icke! 

Efter lite letande hittar jag en spång över bäcken som leder till stigen på kartan. Det gick okej att cykla på stigen även om den var ganska teknisk. Efter en stund kom jag till en hiskelig klippformation. Ungefär här började det gå snett. Stigen tog slut vid vattnet, mobilens GPS funkade inte och jag började irra runt i skogen. Här var det längesedan någon satt en mänsklig fot. Illvilliga insekter cirkulerade som gamar runt mig för att få ett smakprov på det svettiga kadavret. Klövspår och spillningshögar som krävde 29"-are för att ta sig över, skvallrade om att jag nog inte ville möta invånarna här. Så kom jag ut på ett kalhygge och ser ett hus. Hmm, det skall inte finnas hus här? En liten skogsväg och allt känns sådär lätt igen, men lite tveksamt. Jag följer vägen och börjar tro att jag känner igen mig, men magkänslan säger nåt annat. En vägkorsning, fyrvägs och asfalt, detta är inte rätt. Var är jag? Jag står på mitt på en raksträcka som inte säger mig nåt först, men så får jag en flashback från när vi såg döden i vitögat i Peps gamla SAAB V4. Mycket riktigt, bakom krönet kommer 90 graders vänstern där Saaben gick på tre hjul. Jag är ett par km fel och har nu drygt 2 mil hem. Dessa avverkas på under 40min och väl hemma ser jag på kartan att stigen viker av tidigare än jag trodde. Kanske skall ta med kartan om jag ger mig på det igen.

Snyggcykling med hipstertouch.

Kållandsö runt med start vid Victoriahuset på Läckö. I bekväma kläder, vinden i håret och ölserveringar som huvudmål. Inget svetto, ingen fart, bara gött. Lite uppladdning med bubbel, sen på racern ett par kilometer till Spikens fiskeläge för att sänka en nästan lokal Mariestads öl och njuta av livet i båthamnen. Sen en ny sträcka på 7-8 km till Hörvikens marina där man har den goda smaken att servera belgiskt.

Med vinden i håret.

Stärkt av Leffe går turen tillbaka till Läckö och Victoriahuset lagom tills solen går ner i Vänern. Väl värt ett besök.

Högsäsongen är nära.

De sista semesterdagarna gick det inte längre att stå emot att hösten närmar sig och man kan med gott samvete damma av crossen. Nytt för i år blir ett försök med helkapslade vajrar och mini-V bromsar. Ett sätt att motverka naturens påverkan på funktionen. Årets crosstävlande kan nog tvingas stå tillbaka lite för andra projekt. 

Säsongsarbetaren.

Eftersom det handlats nytt hus och traktens f.n fräschaste villa ligger på Hemnet ( kom å köp) lär det bli tight om tid att hinna med den redan hårt komprimerade CX-cupen i höst. Men ett gott urval av race skall köras medans ROT-avdraget får arbeta.

Kulturtur: I jakten på Moss

Vem är då Moss? Jo, det är en självsvådlig figur i en gammal Tv-serie från mitt födelseår 1973.

"Ett köpmanshus i skärgården", ett fantastiskt drama där karaktärerna är mer högröda och svettiga än i den bästa "Film i väst" produktion. Jag lär nog få anledning att komma tillbaka till detta senare.

För just att komma tillbaka är vad vi får göra då senaste "kulturturen" på västkusten förbyttes till ett klassiskt Bruce Willis-drama där det gällde att överlista och fly undan undergången.

Varmt och soligt väder och en härlig tur över öarna, var vad vi hade i åtanke. Några avbrott för att ta igen lite skattepengar genom att nyttja de statliga gula färjorna var också på agendan innan vi i höjd med gamle Moss residens i Gläborg skulle styra åter söderut.

Gratisfärja....ännu.

Samling hos Tassen, där jag slängde över mina badkläder i Pumpens stora packväskor. Varsin macchiato, sen drog vi. Över Lerum via Olofstorp och in i Vättlefjälls djupa skogar. Fantastiskt vackert bara en halvtimma från Götaplatsen. Vi fortsatte mot Skepplanda, Hålanda till Upphärad och Lilla Edet. Peter Apelgrens kära Ucklum passeras innan Ödsmål och första färjan vid Kolhättan. Glass och drickapaus i väntan på båten. Tempen visar 38C, tveksamt.

Tankstopp under det mörka hotet.

I Svanesund på Orust styr vi mot norr och Henån samtidigt som det börjar blåsa upp. Himlen blir mörk och hotfull. Ett snabbt öråd beslutar att Moss nog kan vänta, men inte himlen. Annars brukar det vara tvärt om. Istället gasar vi för fullt söderut för att undkomma regnet. Det blåser hårt och efter ett snabbt tankstopp, blockeras vägen av ett träd. Smidigt glider vi förbi bilkön, kommer till Tjörn och över bron till fastlandet. Nu är det bara ljust österut. Vi följer vattnet en bit och regnet står som en grå vägg som genomskärs av blixtar över fjorden. Just som de första dropparna träffar oss svänger vägen inåt land och vi tar åter sikte på Ucklum. Det skall sägas att hit kommer man inte sedan E6 byggdes ut och två gånger samma dag händer bara inte. Så fort vi stannar börjar det blåsa, så det är "bar å åk". Upphärad igen, den krokiga men hoppiga vägen till Koberg.

Här slår min nummerplåt knut på sig när den i ett hål tar i bakhjulet. Pisspaus, räta ut skylten, nästa stopp: mat i Alingsås och sen börjar det blåsa. I Sollebrunn möter vi väggen och kapitulerar in på pizzerian innan någon öppnar kranen utanför. Efter någon timma blir det bättre och vi kör hemåt.

Sollebrunn innan regnet.

På de våta vägarna märks det att det är inga blåbär som är med. Det går precis lika fort som i torrt, bara lite mjukare. Långared, Alingsås och Ödenäs avverkas innan vi åter är hemma, lite blöta med 33 mil i bagaget. Som sagt ger vi oss inte i jakten på Moss så det blir att återkomma till bohuslän snart.
"Å ha jää sakt så, då bliiir dää såå!"  

Kulturtur für alle

Vet knappt var jag skall börja. Det är nackdelen med att få långa uppehåll i bloggen. Sen börjar man själv undra varför? Är mitt liv innehållslöst? Händer inget intressant? Har jag ingen GoPro? Osv, osv.
I mitt fall har det varit massa grejer som hänt, men jag har haft torka i tangentbordet.
Kort sammanfattat har jag cyklat nada, varit på raggarträff i Tidaholm, sett en fantastisk konsert med Depeche Mode på Parken i Köpenhamn och köpt ett nytt hus.

Däremellan har jag fått tips av Tassen att kolla på SVTs Öppet arkiv med gamla grejer. Och Minnenas television, haha, repriser där Arne Weise är skitgammal i början av programmet som sändes för första gången för typ 10-15år sen. Hur gammal kan man bli?

Öppet arkiv gav en bra grund till en kulturtur när vi åter stiftade bekantskapen med Hasse-Klas, Sailor, Den gamla, ALU och Dragan i Bank für alle. Detta måste vi åka och kolla på. Var f-n ligger Kvibille...i Halland.
Snabbscan, vad mer finns i Halland av intresse, i form av specialgubbar, museer mm. Det visar sig vara en smältdegel av allt detta, Ullared, Ola-Conny och Morgan, Åkulla, Bockstensmannen, Grimeton, Stefan o Krister, motorbanan. Vi kokar ner resan till Svedinos bil och flygmuseum och Harrys gamla barndomsbank i Kvibille.

Sigvard Berggrens Futurecar rullade en tid i Borås, men sen satsade han på djurparken istället, tur det.

Monarks första motionscykel, tåclips och armvev. Sen blev det ergometercyklar...

JA 37 Viggen

Jag har inte varit på Svedinos på sådär 30år. Starkaste minnet är nog när morsan kollade in i en ambulans och höll på att svimma när det låg en docka i den. Dockan låg kvar och såg lika blek ut som morsan.

Sen drog vi vidare förbi Harplinge och ner till Kvibille. Här såg det ut som i serien och säkert finns det ingång till valvet, även kallad Harrys bunker, från både pizzerian och Gästgivaregården. Dessvärre var det precis som i Peter Wahlbäcks sång om Ullared...STÄNGT. Så stängt att t o m osten möglar.

Banken efter Dragan.

Tassen kollar efter ingången.

Och hos Manolito var det stängt.

Så vi drog vidare till Oskarström där vi bukfylldes på en riktig B-pizzeria. Men maten var bra. Nu drog vi norrut och glasspaus i Fegen. Sen avverkades fyra orter på raken som börjar på Ö, innan cirkeln var sluten och vi åkte hem. Summan av dagen blev 34 mil på grymma, krokiga mc-vägar genom ett somrigt halland.

Dagens rutt: Bollebygd-Hyssna-Skene-Örby-Torestorp-Älekulla-Källsjö-Åkulla-Köinge-Vessigebro-Årstad-Heberg-Ugglarp(Svedinos)-Harplinge- Kvibille(Harrys bank)-Oskarström-Skavböke-Yttra Mjälahult-Torup-Kinnared-Fegen-Kalv-Ö.Frölunda-Överlida-Öxabäck-Örby-Skene-Hyssna-Bollebygd

Nu kollar vi på en tur i Bohuslän bara för att lyssna på dialekten.

Under jorden

Aeroseum

Mittemot Göteborg City Airport i Säve, ligger Säve depå. Och strax intill ligger Aeroseum. I atombombsäkra, svinhemliga bergrum hyste dåvarande flygflottiljen F9 en komplett anläggning med hangarer, verkstäder, etc. Sedan ett par år är det museum i bergrummen och mängder av mer eller mindre kända flygtyg finns representerat. Dessutom kan man pröva att åla sig ner i cockpit på Viggen och Draken.
Krypa igenom motorrum, dra i spakar och trycka på knappar.

Är man snart 5 år passar man i Viggen.

 Vill man gå "all in" så finns det simulatorer, vinschning och annat att pröva innan man tar en prisvärd fika på "markan". Känslan att befinna sig i dessa lokaler är lite udda. Och när man kollar utställningen om spioneri genom tiderna börjar det krypa lite i kroppen. Fantasin får bra spelrum hos stora och små.

Denna tur gick till Barcelona, pappa fick sitta bak.

Detta kan jag bocka av på kulturturskartan även om det blev bilresa hit.

Erektionsfestivalen

Intresseklubben är bänkad....

...och SVT24 kör "Minnenas television" kör Eurovision 1974. Lite mer safe att veta att vi vinner med ett bidrag om dassets utveckling, Waterloo. Nytt och fräscht för 40 år sen.

Men så var även Bonnie Tyler som nu kvalar in som "granny spice".

Wideass

Fokusering.

Idag hade jag bestämt mig för ett cykelpass över två timmar utan att väcka latmasken. Stadig frukost, massa vatten och cykelvalet föll på MTB. Plötsligt är jag på väg i en helt ny riktning och det bär utför i bra fart. Som solsken efter regn kommer det uppför efter nerför. Första halvtimman rullar det på riktigt bra, nästan för bra. Efter att jag bowlat mig fram genom en orienteringstävling börjar det sakta krypa uppåt på skogsstigar. Kända stigar som körts åt andra hållet 95% av gångerna. Nu upplevdes de som nya. Så infann sig den gamla goa känslan att flyga fram och en snabb koll på styret sa +25km/h på singeltracken. Snart vänder dock stigen och det går åter uppför i en grym slakmota. Efter halva det tänkta varvet blir det riktigt kuperat och insikten jag får är att jag suger i uppförsbackar. Singeltrack igen och ett gött flyt när det plötsligt händer.
Jag vinner inte på Triss, jag blir varse att kroppen förändras med åldern. Något jag motarbetar. Ett antal gånger har jag gått för tight runt träd etc. och slagit i axeln. Nu uppstår ett liknande scenario i en brant backe som svänger runt ett träd. Skillnaden är den att axeln går fri men röven tar i, så till den milda grad att jag far av hojen med en djävulsk smärta. Frågan är bara om inte självförtroendet fick mest stryk.

Ingen "wideass" passage och lömsk lutning på björken.

 Resten av skogsresan gick lysande och jag kryssade mellan pensionärer, hästtjejer och under bommar.
Inte förrän jag kom ut på avslutande transporten på landsväg dök ett dilemma upp. Andra cyklister i grupp.
Har man som jag läst Björns blogg kan jag bara säga att jag blev lite sqeezad mellan tre cyklister. Först trodde jag de hörde ihop och en bara kommit efter. Jag kom från sidan och hamnade bakom de två första men framför den siste. Skit, bryter jag en oskriven regel nu, med fetdäck och riserbar. Äsch, tänker jag, jag skall svänga om 500m. Vad kan hända? Jo, jag passerar just 40km när det börjar gå uppför och jag hinner lätt upp de två framför. Nu är goda råd dyra, skall jag slå av? skall jag köra om? kommer de skrika okvädningsord? Nä, jag tar det säkra före det osäkra, byter fil och tar en annan väg. Puh! Det är nu jag upptäcker att den gule längst bak tar min väg. Ombytta roller, vill han haka på? Jag tar i för kung och fosterland och noterar över 35 knyck innan jag äntligen ser grusvägen som leder hem och räddar mig. Så hur skulle jag gjort? Det blir lite "Bullen brev" över detta dilemma och det är inte cyklisten i bloggen som har skrivit brevet:)

Pröjsaren stod under stundom rätt ut idag.

Nu skall jag inte sitta här utan ge mig ut och likt Ferdinand lukta på blommorna.

Kulturtur 1 2013, Gubbträff.

Mjukstart.

Kulturtursåret har invigts med en ganska liten utflykt. Våren och sommaren verkar inte helt övertänd på att anlända, å andra sidan är det myggfritt. I 10 plusgrader och lite råkallt väder rullade vi iväg mot Alingsås och slutdestinationen Älvängen. Det fick bli ett extrastopp i Brobacka för att få upp värmen. Vi gasade vidare till Paradisbanan och veterancross-träffen. Lite nostalgi att komma hit eftersom det var här jag tog motocross-licens 1989 på våren. På hösten samma år körde jag en tävling på den betonghårda banan och slog mig jättemycket. Men idag var det något av en västsvensk gubbträff. Jag tror gubbarna var roligare att kolla på än hojarna. För även om det var några skitsnygga gamla crossar som Rickman Metisse, Flink i aluminium och en ostartad cr 250 elsinore, så är ju gubbarna på dessa tillställningar största behållningen. Alla saliga i sitt, däcksparkande experter, kläder du inte trodde fanns(inte borde finnas), snusläppar som ger mer skydd än en airbag och gångstilar som inte går av för hackor. Kommer jag bli sån? Är man i en sorts riskgrupp?

Honda CR 250 R Elsinore 1973

Det blev några gamla återseenden och lite snack. Funderingar kring hur man blir burkslav i sidovagnscross. Man måste förlora ett vad för att ställ upp på det. Livsfarligt!

Sidovagnscross.

Sen bar det av mot Alingsås igen och kinabuffé på torget. Snart bär det ut på nya äventyr.

Kids are alright.

Vi har varit på Tågkalas. Av alla olika tema på ämnet barnkalas tar detta priset. Hur bra som helst. Sju grabbar i åldern 5-7 år får åka tåg, buss och gammaldags spårvagn en halvdag. Detta toppas med Happy meal och avslutas med godispåse. Ett riktigt upplevelsekalas som lämnade trötta och nöjda ungar efter sig. Skitkul även för pappa som fick följa med.

Ringlinien

Cykelträning vid Hindåsgården. Tre tuffingar mellan 4 och 7 bast körde runt i full cykeloutfit i lera, grus och gräs. Det blev 2,5 timmar inklusive fika innan vi gav oss. Riktigt kul att de själva gjorde det till det de ville ha och hittade på egna banor som passade dem. Ett par småvurpor men inga sura miner för det. Det kommer absolut bli fler tillfällen om grabbarna vill cykla mer.

Coola kids fyller depåerna.

Grabbarna grus och grabbarna grill

Förra helgen var det ett crescendo av gamla återseenden. Det första var den flygande matthandlaren som jag träffade för första gången på flera år. Det bästa var att det inte fanns något direkt glapp i tiden, tråden plockades upp där den tog slut så att säga. Som inbiten grusräv, dammråtta eller vad du vill, så styrde vi våra motorcyklar rakt in i Risvedens mörkaste skogar. Härliga trakter för naturälskare, historieintresserade och diverse andra läggningar. Här har det funnits rövare, mördare, enslingar och till och med utkämpats slag om riket. Gissar att det är lite lugnare nuförtiden. Till slut hade vi varit nästan i Skepplanda två gånger, hamnat på två gårdsplaner och fikat på Silfverschiölds domäner. Fint skall det vara.

Vårtur

Samma dag men något senare byttes tvåhjulingen till pedaldriven dito då Team Grillcross hade årets första samling under kategorin O.S.T. (off season training) Vi vädrade alltså våra cykelcrossar i april. Tidig uppstart på hösten eller ren hädelse, vad vet jag. Det var som vanligt en orgie i kolfiber och tubdäck som fick smaka på diverse olika underlag under 2,5 tim. Bara för att förnedras i sista backen av löst grus uppe på dålig asfalt och 25% motlut, fan vad naturen alltid skall jävlas. Väl hemma hos Philip o Co var det grillat som gällde och crossmässigt nog dammades fritösen av till lite frites.

Cross Björn i flottdimma.

Kungligt grillande.

Så när alla på FB säger gilla, säger Team Grillcross: Grilla!

Det nya gula.

Igår cyklade jag åt ena hållet på eftermiddagen. Ca 3 plusgrader, motvind, iskristaller i luften. Allt var grått, kallt och gick tungt. 740 raggarna med löjligt platt skärm på kepsen satt kvar i bilen och rökade. När jag tänker på det så börjar jag tvivla på mitt färgseende, det kanske var svartvitt som en gammal film. Inte ens sadelstolpen i kolfiber som jag tradade till mig på Janne Jacobsson Hjälpens huggsexa, kunde råda bot på eländet.

Idag cyklade jag åt andra hållet på förmiddagen. Ca 3 plusgrader, medvind, solsken. Allt var färgglatt, behagligt och lätt. Nån fylltratt hade planterat sin Toyota uppe på ett staket. Min blick letade sig ständigt till solbelysta slänter i jakt på vårens första tussilago. De sista sågs på våffelcrossen i höstas. Man av allt gult i dikesrenen var det bara godispapper, burkar, plastband och ett bananskal. Det som göms i snö...men bananskalet var nog dagens skörd.

Sen skall jag faktiskt "gilla", +1, you name it , på Lisa Ströms kamp för jämställdhet. Nu har hon slagit huvudet på spiken och träffat rätt. Jag har tidigare tyckt hon har rätt i sak, men föga imponerats av hennes uttryck. I mitt tycke har ordvalet inte vunnit den respekt ämnet kräver. Kanske för att jag tillhör kategorin " vita medelålders förtryckta män" eller att jag som sagt inte gillat ordvalet eller att hon helt enkelt cyklar genomsnittligt fortare än jag. Fast det kanske bara förpassar mig tillbaka till första kategorin. Men nu har hon fått redan korkade talespersoner att uttala sig ännu mer korkat. Bra där Lisa, såna som du "gör" skillnad.

Nu är det dags att dyka in i garderoben och ekipera sig för kvällen begivenheter med krogshow och glam.

Glad påsk till er som inte hänger på korset!

Ur vinteridet.

Efter en lång vinter med låg puls är det på tiden att krypa ur idet och möta verkligheten.
Den rådande omotivationen på träningsfronten har öppnat för andra intressanta upplevelser.
Men just detta inlägg tänkte jag ämna åt mitt motorcykelbygge. Nu är det ganska precis ett år sen det startade med ett vrak i Mariestad och nu betraktar jag mitt första bygge som klart.

Såhär såg den ut när den var ny för 32 år sen.

Med god fantasi hade jag en bild av vad jag ville åstadkomma. En kopia av en amerikansk rundbaneracer, men för gatbruk. Sinnebilden var plockad från Scott Parkers H-D XR 750 Flattrack maskin.

En ren maskin utan tjafs, bara rå.

Bredsladd i 110 blås. Scott Parker.

Så med god hjälp av min vän Tassen tog det hela form och var körbart till förra sommaren. Besiktigad för första gången på 10 år och utan anmärkning. Under vintern har det varit justeringar och finish på åket.

Ny lack, halvblank svart med röda och vita dekorer. Dekaler från USA. Nya mätartavlor a la RAF eller om ni så vill 60-talets mods. Ny sadel. Nya lager och drivlina. Ny front med mindre lampor. Och för bättre vridmoment har förgasarna fixats till och ett discsystem från Supertrapp monterats. Här följer bilder på resultatet.

Hela härligheten.

Ny front och AMA dekaler.

Aimpoint tavlor. Mods and Rockers?

Supertrapp och Supersport.

Smal och smäcker.

Passande influens.

Z-dekor på tanken.

Men nu kan jag ta en tur med trampcykeln och njuta av våren.

Träningshjälp från andra sidan.

Just hemkommen från löpning i ett elljusspår med delvis tveksam belysning. Funkar ganska bra ändå. Men det finns ju massor av människor som är mörkrädda av olika anledningar. Om det nu är så, då skall man inte använda den app som jag blev rekommenderad idag. Antagligen är den ypperlig för att få lite mer fart i löpningen. Zombies Run. Tappar du tempo flåsar de dig genast i nacken.

Foto: bjornfredriksson.se

Själv håller jag mig nog till solskenscykling. Lördagens långcykling med Björn och Crille utmed kusten söder om Göteborg gav mersmak. Dessutom sänktes årets första semla under turen. Inte helt i linje med "hård som en grävling 2013" men jävligt gott.

Sen närmar sig säkert våren och då är det åter läge att pilla på bågen. Ivrigt påhejad av Tassen och med kommande Kulturturer i sikte så gick jag lös på grejerna i söndags. Redan igår var den utrustad med ett Supertrapp-system så det enkelt går att justera motståndet i avgassystemet och plocka effekten där den bäst behövs. Vidare blir det nya lager i svingen som även får racemässiga lyftbobiner. Och mer smått och gott kommer så småningom.

Stripped.

Coola inspirationskällor till byggandet är de fantastiska bloggarna: Le Container och Bubblevisor. Nytt, gammalt, design, foto, arkitektur och kult.

13

Det gamla året slutade inte alls som det var tänkt. Det anstående nyårskalaset fick hastigt ställas in pga sjukdom. Några snabba bud kom efter det, men för mig blev det en stillsam kväll med lite planering och ideer kring "kulturtursåret". Arn, "den gamle tempelkillen" var ett förslag, ett annat var tractor pulling och sen slänger jag nog in speedway-match. (till skillnad från f##tbollstävling)

Detta till trots så startade det nya året med trötthet och huvudvärk. Vad passar då bättre än att cykla lite. Det ligger dessutom i linje med att jag måste röra lite på mig igen. Sagt och gjort så gav jag mig av i uppehåll, segade iväg längs tröga grusvägar och tjong så rök bulten till sadeln av. Det blev cykling med betoning på lite. Bara att ståcykla hem och tappa upp ett varmt bad att somna i innan det var CX stream från Baal.

Jag som trodde hojen var bombsäker.

Idag var det mjukstart på jobbet. Där jag jobbar går inte diskussionerna varma kring "trängselskatten" som alla goa göteborgare idag fått i gåva av sina folkvalda politiker. De politiker som cyklar till sina jobb och därför inte vill ha en för hög bro över Göta älv. Det blir så jobbigt att cykla då. Att sen båttrafiken inte kommer under och att hela stan ligger på kullar verkar inte vara en faktor. Sen namnet, "trängselskatt", så jävla dumt. Det handlar ju inte om trängsel. Vore det så skulle inte de stora lederna runt och genom Göteborg ha avgift utan stadskärnan. Dessutom är avgiften inte högre än att de flesta kommer att köra ändå eftersom alternativen är för få och dåliga. Och just det är nog det fina i kråksången, pengarna rullar in så vi kan finansiera lite nya korkade infrastruktur hämmare. Eller så hamnar pengarna som vanligt i helt fel fickor.
Men som Kurt Olsson sa långt innan Fådda blommor, "-...som våra politiker så fint har ställt till...(konstpause)...vårt förfogande."

Matchande sadel.

Trackern har fått en ny sadel och nytt överdrag som skall se fräsigt ut. Sen hoppas jag det blir bekvämare. Det är inte tussilagosäsong än på ett tag, men det gäller att vara ute i tid. Appropå ovanstående så är den bågen en fröjd eftersom den är skattebefriad och inte berörs av trängselskatt.

Sist en liten pärla. Visst är den fin men inte ny som mössen sa i Askungen. Men det är fan klass på tanterna. Två ikoner från mina tidiga musikupplevelser. Jaja, jag kraschade på Kim, gjorde inte alla det:)

Kim Wilde och Nena

Anyplace, anywhere, anytime.