söndag 30 december 2012

Listfri sammanfattning.

Året går mot sitt slut. Det är tid för alla bloggare att lista sina erfarenheter av årets händelser.
Det skiter jag i, det blir lite segt att läsa om 11 månader och 3 veckor av mörker. Däremot har sista veckan bjudit på några trevliga reflektioner. Ibland förefaller jag ha en lite dyster livssyn. Det i kombination med en fabless för julen som får Grinschen att framstå som tomtefar, så litade jag blint på att världen skulle gå under förra fredagen när Maya-kalendern tog slut. Viss panik utbröt när jag framåt eftermiddagen kom till insikten att slutet nog inte var inom räckhåll och att jag inte hade fixat julförberedelserna. Nu var dyra råd goda. Jag skulle få betala med mitt tålamod i diverse köpcentra, bilköer, köer i affärer, kö till kö osv. Runt halv fyra på eftermiddagen rullar jag ner för Björndammsbacken mot Allum. 57 lediga p-platser...av typ 1100? Andas, andas, andas. In i parkeringshusets bilkö, det låga taket och alla bilar skapar en klaustrofobisk känsla. Appropå det, borde inte julfobi heta St Klaustrofobi? Va! En lucka direkt, ur bilen, knö sig fram och uträtta de ärenden som behövdes och ut igen...på 20 minuter. Men det var inte över så här lätt, in mot Göteborg och sikte Backaplan, över Röde orm och. Nähä, den gick inte. Nu hamnade jag vid centralen, vilket iofs var lika bra så fick jag rättat till mina glasögon. Nytt försök via Göta älv-bron och fel igen, men nu var det ett varv över Brunnbo så var allt på banan. Här var det lugnare än vanligt och jag var klar vid halv sex. Va fan, bara att pusta ut.

Julafton bjöd på massor av snö, vanlig förvirring, grå tomte och för mycket mat. Eftersom vi vuxna "inte byter pengar" cashade jag in en naturbok från sonen, en rekordbok, ett presentkort och en t-shirt som anstår en bakåtsträvare med integritetsproblem som jag.

Sågs första gången på en gothare i Mellerud
Sen var det mellandagar med för lite CX livestream, för tråkigt väder, lite umgänge med släkten och massor av TV. Men jag minns inte vad jag sett. Det mest bestående var en sekvens i nyhetsåret där följande bild togs upp med anledning av en debatt kring "icke begreppet" hen.

Army of lovers i mello, 20år senare?
Tydligen har detta flukturerat i sociala medier sedan i våras, men givetvis stolt gått mig förbi. Det är dock tillräckligt roligt för att kunna bli ett ämne till en t-shirt till. Det har bakats Pannkakstårta utan ägg och laktos.
Spännande tilltag för att alla skulle kunna äta gott och fira dottern som fyllde finwhiskey.

Imorgon är det nyårsafton som firas i goda vänners lag. Hoppas att jag inte lovar nåt idiotiskt jag inte kan hålla. Racercykeln har inte sålt sig så det har inte blivit något tryck på "köp" knappen. Lika bra det kanske. Funderar istället på att avveckla lite grejer som bara tar plats och knappt används. Inte så att det är trångt utan mest helt onödigt. Det blir inget löfte men en god tanke till nästa år. "Less is more" heter det ju om man inte är Yngwie Malmsteen, då det heter "more is more".

Och i samma ämne där det lätt blir för mycket så har jag smakat ett bakverk som fan vet hur det platsar i dagens lättstötta samhälle. Disney hade säkert klippt bort det, de flesta andra också. Nu vet inte jag om anstöten uppstår av namnen, kombinationen eller smaken. Fritt översatt skulle det heta Turkisk Peppar Negerboll eller helt inlindat "kalla det vad du vill med salmiaköverdrag" om ingen skall bli stött.

Delicatoboll med drag.
Om nu "more is more" så räckte det med en av ovanstående. Det bubblar ännu.


onsdag 12 december 2012

Jävla massa STRYK!

CXS Björn går en rond.

söndag 9 december 2012

Grand Final

Först årets crossbild. För er som tvivar på snömannen Yeti,
det finns två.

En bild säger mer än tusen ord. Bild: Cyclesport.se
Idag var det stora finalen i CX-cupen, återigen i Vårgårda, åter i snö och några minusgrader, men dagen till ära åt andra hållet. Gårdagens springbacke blev nu en intressant utförslöpa med två 90 gradare. Gårdagens drop blev dagens springbacke för de som inte gav sig på att försöka cykla upp. Svårt i lössnö. I övrigt blev det inte så annorlunda som man kunde tro, kanske lite bättre flow idag. I toppen sopade David Eriksson hem hela Superklassen före Axel Wannerskog som tyvärr DNF:at två dagar och envise Adam Steen.
Längre ner i listan hamnade männen på bilden och undertecknad. I prestigeklassen tog  Magnus Darvell inte helt oväntat hem segern, Men nästa år får han nog hålla i hatten när de yngre förmågorna  fått rutin. Coolt att även sverige livestreamar cupfinalen. Kanske inte så rafflande, men ett steg i rätt riktning.

Fighting face. Bild: Cyclesport.se
Åsa Erlandsson gjorde en grand slam och tog hem segern i alla elva deltävlingarna, strongt. Dessutom kul att damklassen vuxit lite i år. Resultat, länkar och bilder finns på CX SWEDEN.com.

Årets CX-cup var lite trevande i början, sen info och allmän förvirring. Prestigeklassen växte genom att flera bra Superklassare flyttade upp. Superklassen fick lite nytillskott och behöll sin kostym. De sex tävlinghelgerna har bjudit på varierade banor, men det som varit gemensamt för de flesta är att det varit tungt och blött. Kan ha lite med vädret att göra. I mitt tycke har de två sista helgerna, Flottsbro och Vårgårda stått i en klass för sig. Spännande att se vad CX-gruppen hittar på till nästa höst. Kanske ett lite annorlunda poängsystem så internfighterna nere i fältet blir intressantare? Snyggcross i torrt före? Vi får se.

Veckan som kommer bjuder eventuellt på uppesittarkväll med några ur CX Sweden. Kan komma en del gött ur det. Övrig tid går väl till att klia på Les Paul:en, fundera på vad man skall göra nu utan cykelcross. Sen har jag ju en massa Ymerkläder att slita ut, jobbigt. Jag säger då det: Ilandsproblemen hopar sig!

Avslutar med en klassiker på temat uppesittarkväll: Pyssel och papp.


lördag 8 december 2012

Kris i...

...bloggosfären. Batteriet i den trådlösa musen tog slut. Det kunde gått illa.

Startade dagen med att konstatera att det bara var -10 C. Jaha, and now då? Dukade upp en insprierande frukost med diverse vitaminer, resorb mm. Till det serverades även Yoggi, bröd och te samt Borås Kuriren som gjort repotage om Andres Stenberg med anledning av helgens tävlingar. Och som grädde på moset körde jag nåt snöigt race från 2010 på datorn. Häftig avslutning förresten med fyra cyklister på upploppet.

Exklusiv frulle.
Nästan onödigt inspirerad sladdade jag iväg med bilen mot Vårgårda. Sist jag tävlade här var ett tempo 1986. Då vann jag en vattenflaska med två gubbar på. Idag var Erik och Gösta Fåglum med som prisutdelare och guide i Fåglumsmuseet. Goa trofeér där. Att Vårgårda CK blivit "årets cykelklubb" befäste de idag med att göra en riktigt bra tävling på en riktigt bra bana. Att starta inne i nybyggda Tångahallen hade oroat mig eftersom vajrarna vill frysa om det blir kallt och varmt om vartannat. Men det gick bra och lite skön syn att se cyklar köra runt på konstgräset. Där knappade vi tillfälligt in på Zlatan o co. Banan var platt och hård mestadels. Snön var lömsk och ingen visste när det skulle släppa, bara att. Aldrig har jag sett så mycket cykelhaverier och krascher som idag. T ex var inte världen tillräckligt stor på Patrik och Sven som körde ihop så grejerna yrde.  Även några hårda vurpor blev det, hoppas det gick okej. Jag fick en god fight med Patrik på slutet, fick se mig slagen med nån decimeter.

Epa-traktor med dunkadunka vid depån.
Efteråt var det mycket att snacka om i omklädningsrummet. Spår, grepp, däck osv. Utanför körde nu Prestigeklassen. Ludwig Söderqvist gjorde nog sitt livs race och ledde länge innan Darvell satte in en Sven Nys attack och körde in försprånget och vann. Då satt jag i fiket och såg spektaklet, bra.

Nu ligger kläderna i tvättmaskinen, cykel och hjul är kvar i bilen över natten. Imorgon kör vi åt andra hållet.
En annan trevlig sak var att jag blev handslagen och välkomnad till min nya klubb. Uppskattat. Kanske att det också får styras någon kulturtur till Tånga hed till våren. Nostalgi museum

torsdag 6 december 2012

Sista helgen med gänget

Nu har det varit bloggtorka ett tag. Kanske en följd av att allt fuktigt väder har övergått i snö. Bloggfrost?
Egentligen är det nog som Percy Nilegaard skulle uttryck det: Mitt liv är så fullt av substans att jag blir berusad av lycka när jag gör research. Alltså har mycket vatten runnit under broarna.

Till helgen är det sista deltävlingarna i CX-cupen i Vårgårda. Kvicksilvret hotar att gå ner under minus 15.
Blir det så kallt så är det nog fler arslen än grisens som behöver ett par timmar i ugnen innan jul. Oavsett så skall det bli riktigt kul att köra på snö. Rent, snyggt, hårt, lågt däcktryck och breda ställ. Hojen har just fått en extra handpåläggning för att inte frysa ihop. Lite vemodigt att det snart är över för i år.

Detta blir även sista officiella framträdandet i IK YMERs kläder. Efter exakt 10 år blir det nästa säsong till att ikläda sig Göteborgs CKs lejonbeprydda dräkt. Det skall bli trevligt att bli en del av cykelcrossens riktiga framsida.

Övrig tid går till att försöka lära mig spela gura. Att det skall vara så svårt att knäcka koden. Nu har jag åtminstone hittat mahalo.com som har schyssta videolektioner på tuben med roliga låtar. Just nu går U2 och Cranberries 4 ackords låtar till leda. Men jag ger mig inte. I värsta fall får jag väl dista ljudet.

En annan grej jag tänkt göra är att sälja min racercykel till förmån för andra roliga leksaker. Så om någon är sugen på en cykel som mest cyklats inomhus i vänstervarv så finns den på Happymtb.org. Den funkar även ute, runt sjöar, i berg och på triathlon. Eller bara att titta på.


Nä, nu är det läggdags. Inte mycket rock n roll över det.

söndag 25 november 2012

Att borsta en gris

och grisig borstning.

Hmm, en plan som formades i mitt huvud efter tävlingarna i Flottsbro var att effektivisera träningen lite.
Inte så svårt mot bakgrund av att jag haft det sämsta träningsåret sedan Hyland var långhårig.
Målet var inte kvalitet, inte kvantitet utan effektivitet. Jag gick ut hårt med att inte röra mina träningsgrejer, inga löpskor, ingen cykel, inte ens en promenad. Men så blev det onsdag och inomhuspremiär. Helt sonika dammade jag av racercykeln som nog rullat 15 mil i år, därav dammet. Sen lagde jag 182 vänstervarv på Ryahallens 200m bana. Därefter blev det bedövande tyst, inte en sekund av träning och max en minuts tankar på det.

Inför denna helg hade jag en ny idé om att ta tag i träningen igen, men redan på torsdagen grusades de planerna. Istället blev det lite snack om optimering, munstycken, effekt och trimning. Fan va kul. Så halv tio på lördag förmiddag gick svinet till slakt i Tassens bromsbänk. Nu skulle den "kommunalarbetarslöe" Kawasakin få bekänna färg. Vid de första mätningarna visade det sig att den fick för lite bensin. Inte konstigt med öppna filter och 2" system. Ur med förgasarna och en snabb genomgång. Det skulle till ett större huvudmunstyck och det hade vi inte. Detta hindrar dock inte Tassen från att helt enkelt borra upp munstycket 0,1mm. Ett tips är att inte testa detta hemma. Ihop med grejerna igen och provkör.
Nu visar värdena riktigt bra, så bra att ett effekttest skulle köras. Detta är ju ingen stor eller modern motor så förvänta er inga supereffekter, så det är ju som att borsta en gris. Däremot saknar hojen varvstopp så vi gasade för allt vad det höll och fick ut 30,2 HK på bakhjulet och slutade när hastigheten på rullen var 202km/h :) på en f.d customhoj på 440cc.

Flattrack bågen är bänkad.
Efteråt gick den så bra att jag fick ta en extrarunda på väg hem i höstrusket. Fortsättningen på dagen gick till att se på Cykelcross från Koksijde, spela elgitarr och se på tv. Alltså ingen träning.

Idag var det Introcross på Vallen. The Biketoyz-boyz Christian och Marcus styrde upp en rolig bana och trots ett massivt motstånd av parkerande bilar blev det race. Innan dess var det uppvärmning med skrå-åka under ledning av Cross-Karlsson. Om själva racet har jag inte mycket att säga. För första gången på länge insåg jag min begränsning och klev åt sidan i andra heatet. Kan vara brist på träning. Efteråt var det glögg, lussebullar och pepparkakor. Det var mer min grej. Hemma blev det till att tvätta bort halva Slottskogen ifrån cykeln. Det är massa löv och en sorts "mähängelera" som geggar ihop sig.




tisdag 13 november 2012

Jävla kladd

 Redan 1946 var det stor publikattraktion att sänka fordon i vatten i Stockholms utkanter. Å som Wåffelcrossen har Devils crest så har Skärholmen, Kungens kurva efter denna lilla fadäs.
Superklass-täten passerar V Gurra inför en exalterad publik.
Flottbro friluftsområde var skådeplats för gångna helgens CX-cup tävlingar. Sedan jag typ förlorade MTB-SM här 2004 så har man utökat med stollift, annars var det sig likt. Det skall ju vara kungligt när man åker till huvudstaden därför blev det Gripenplan till Bromma (jaja, Malmö aviations logo: en grip) ihop med nåt så kungligt som Philip King. Sug på den ni.

Bana och arrangemang har redan dränkts i både vatten och superlativ sedan vi var där. Det var helt enkelt top of the line. Breda fina banor, ordnad depå, tight område, bra med folk, alltså riktigt kul.

Internfight.
Lördagens bana började med en lång backe som skiljde agnarna från vetet. Efter det blev det den vanliga ordningen i fältet. Vill ni veta vad som händer i toppen så får ni läsa någon annan blogg. Det här kommer att följa de knivskarpa fighterna i fältets bakre regioner, där det bara blir en poäng att köra om. Sven "Nys" Abrahamsson och jag har helt olika kvaliteter. Sven besitter nämligen en massa muskelkraft, det gör inte jag.
Banan vi körde på lördagen var till hälften tungkörd i lera och vått gräs och andra hälften snabbåkt med branta backar upp och ner. Därmed bytte vi plats minst 10 ggr under racet. Och jag tror ingen av oss ville släppa iväg den andre. Mot slutet av sista varvet ligger jag bakom Sven och orkar nätt och jämt hålla jämn fart i det blöta gräset. In mot sista backen får jag till lite grepp i lervällingen och passerar på yttern för att ge allt uppför. Detta blev en lyckad stöt som höll in i mål. Jag vann den åtråvärda platsen före honom i kön till tvätten.
Senare på eftermiddagen kördes även After dark. Jag hade ju laddat med lite sköna grejer till den, men var så frusen att jag inte lät er ta del av min Dr Mugg outfit. Ett skönt race var det med Tille som rosa bunny, en ninja och några skojare som liknade cyklister. Referenshumor, jag fattar inte sånt;)

Hotellstädning av cykeln. Philips gone mad.
Lördagskvällen gick till en middag på Heron City. Vilket crazy ställe. Stort köpcentra i värsta jänkestil med 17 biosalonger på femte våningen. Ändå gick det ingen film som passade oss, så vi gick tillbaka till hotellet.
Hotellet ingick förövrigt i samma kedja som nämdes förra veckan och om jag går med i deras "klubb" så får jag 1000 poäng. Det går dock inte att omvandla till CX-cup poäng. Vi satte oss i lobbyn och lobbade för cykelcross genom att kolla Superprestige på youtube. Sen somnade vi vid 22-tiden, grabbigt. Till frukost var det buffe som toppades med tant i äcklig parfym. Så till den milda grad att kaffet fick drickas i lobbyn för att inte smaka finkel.

Kroppen kändes använd på söndagen och ett elakt regn låg över hela Flottsbro. Banan hade nu bytt arrangör, håll och bitvis ny sträckning. Trodde detta skulle gynna mig och mjukstartade dagen med att säga till Sven att jag kände mig stark. Kanske inte så smart. Det var tyngre och den urstarke Sven fick en lucka tidigt i loppet. Satte upp en plan att köra in det på de sista två varven. Men hur jag än försökte öka så var det bara ett par meter jag tog in. Femte gången i springbacken var sista chansen, men han hade fortfarande en lucka och på mig var t.o.m mjölksyran slut. Dessutom fick vi in en Fredrikshof mellan oss och Sven tog extrapoäng. Grattis!

Efteråt var det till att packa ihop och fylla bilen med allt. Halva baksätet med lösa hjul som föll ur om dörren öppnades. När vi åkt en kilometer ringer Acke och undrar om vi har en plats till? De har blivit en för mycket? Que? Vi kör tillbaka, drar en rövare in på campingen. Ödesdigert skulle det visa sig. Väl där börjar en logistik utan dess like. Vem tar vad och hämtar hos vem och när osv. Vi plockar ner hojarna och fäster upp lite hjul på ramen enligt Sunne-patentet och plötsligt har vi frigjort en sittplats. Dock delas baksätet till två kupéer med Campahjul som skiljevägg. Så bra, då löser sig allt om inte...Hasse Mård dyker upp och frågar om någon kan ta CX-släpet till västkusten. Acke tar den bollen med en bitter kommentar om hemresans tid. Så bra, då löser sig allt om inte...vår rövare in på campingen medför att vi är fast innanför grinden. På med stora smilfinken och med mössan i hand be receptionen öppna. Egoknäck.

Resten av hemresan gick bra. Erika som vi fick med i bilen fick tillbringa några timmar i egen kupè ihop med tre crossnerdar utan facebook. Hon somnade ganska fort.
Väl hemma var det bara att blötlägga alla cykelkläder. Blött och geggigt, yack!

Blötläggning.
När jag stod där i lera och kladd kom jag att tänka på en replik ur nåt med Robert Gustafsson där han säger:
Nu skiter vi i det här och åker hem. Jävla kladd!


Ibland känns det faktiskt så.


onsdag 7 november 2012

Syggelekokle

Cykeln och utrustningen är redan i kungliga hufvudstaden. Kvar är jag som får mentalladda inför stundande crosshelg i Flottsbro. Nu blir det krokigt och backigt, nice. Bästa sättet att ladda är att komma i ett positivt flow genom roliga saker. Chris körde en rolig länk om danska språket mitt i sin bojkottbloggning. Jag har kollat på det varje dag sedan dess och garvat som fan. Speciellt som det är ur NRKs "Ut i vår hage".

Atle Antonsen förgyllde redan tidigare mitt liv i serien "DAG". En norsk/svensk komediproduktion där han spelar nerdekad, desillusionerad psykolog mot bl a Rolf Lassgård och Tuva Novotny.

Nåt annat som är trevligt är att mina gamla husgudar Depeche Mode är på G igen. Stor turne som startar i maj och letar sig till våra breddgrader i mitten av juni. De klassiska festivaldödarna skall spela på Peace&Love i Borlänge, men även på Parken i Köpenhamn.

Så med några goa garv och tunga rytmer så skall man väl landa på Bromma full av energi på lördag.

söndag 4 november 2012

Hur ideellt får det bli?

Nyss hemkommen från årets stora happening i cykelcross, nämligen Svenska mästerskapen i lördags.
Och på söndagen den 7:e deltävlingen i CX-cupen.
I bagaget fick jag med mig otroligt skitiga kläder, fantastiskt dåliga resultat och en massa frågetecken.

Jag tycker att cykelcrossen generellt har blivit riktigt bra i sverige, sett till antalet utövare, banor, arrangörer osv. CX-gruppen lägger ner ett fantastiskt arbete för att det skall bli så. Men i mina ögon skall ett mästerskap lyfta över allt annat, det skall vara top of the line. Det skall blåsas i stora tutan och regelboken skall sitta i ryggmärgen hos arrangören. Helst skall ju den ideella föreningen kunna räkna hem spektaklet ekonomiskt också. Detta görs effektivast genom försäljning av diverse tilltugg, sötsaker och kaffe.
Jag vet inte hur dealen på detta ser ut just i Sunne där marknadskrafterna står för arrangemanget och en halvlokal förening för själva tävlingen. På nåt vis känns det halvhjärtat alltihop. Ingen lokal förmåga i Sunne visste att det skulle vara SM, inget kringarrangemang vid tävlingscentrum, det saknades anvisning till omklädning och dusch osv. Banan innehöll ett antal brister i form av banbredd, depå etc. Nu avgjordes kanske inte något lopp på det men det är just det där med att höja nivån. Dessutom skall ju SCFs utsända kommissarie se till att reglerna följs. Sen har vi en annan grej som verkar genomgående. En kommissarie som utses att övervaka SM tävlingarna får därmed automatisk hybris. Därmed är denne tupp i hönsgården under de moment som har mästerskapsstatus och basunerar tydligt ut för den församlade skaran att "jag är bara här för SM". Nu är det tråkiga att det hände IGEN, trots att en ny chefskommissarie utsetts sedan den förre sedan 2008 varit helt ovillig till samarbete. Uppsträckning!

Å så till det ideella. CX-gruppen jobbar ideellt, arrangörsklubbarna jobbar ideellt och hela sveriges föreningsliv bygger på ideell verksamhet. Det är ju jättefint och jag har själv varit i det, kanske hamnar jag där igen. Vem vet? Men ingenting är gratis och föreningslivet behöver sponsorer för verksamheten. Ekonomiska, materiella bidrag etc. för att kunna hålla på med verksamheten. I utbyte finns reklamplatser och annan goodwill. Kanske svårt att se med krassa ekonomiska vinstintressen, men det kommer att betala sig i form av meningsfull sysselsättning på fritiden för barn och vuxna. Till slut skall alla vara vinnare. Men tillbaka till helgens bravader. Här har vi en stor hotellkedja som upplåter delar av sin mark (ej Akka stadion) och vissa faciliteter (som krävs, t ex dusch) och fixar ett boende med buffe till specialpris. Utan större åthävor har lilla crossverige plöjt ner sisådär en kvarts miljon i specialpris och buffe på en helg. Utöver resa, startavgifter och egenhändigt trashade cyklar. Jag hoppas innerligt att arrangörsklubben får en påse av de pengarna och att hotellkedjan går in och sponsrar CX-cupen och gruppen. På nåt vis tycker jag ändå att det ideella kan få utnyttja marknadskrafterna, men tvärtom blir det inte snyggt. Det tror jag inte ens Karl-Bertil Jonsons farsa skulle tycka.
 

tisdag 30 oktober 2012

Suffer well


Lid för konsten eller brinn.

Idag har jag ledsagad fullmånen försökt ge min dotter en smula konst och kultur-upplevelse.
Det handlade om ljusinstallationer i höstmörkret och lidelsen bestod nog mest i att det var så jävla kallt.
Lights in Alingsås är ett återkommande konstprojekt där ett antal konstnärer skapar sina alster genom att ljussätta staden. Förvånansvärt mycket folk var ute och gick den 2,5 km långa rundan. Några i guidade grupper och andra som vi, helt själva. Som all konst så ligger det i betraktarens öga, en del var riktigt snyggt, annat fattade iallafall inte jag. Lilla M uppskattade nog pizzan på Cyrano mer än konsten.
Alingsås är för övrigt en väldigt tilltalande liten stad, rent av pittoresk.


Kulturivrarna


Love in löv

I söndags bar det av till Jönköping och Wåffelcrossen. På KABEs gamla sommarlands område har Victor o Co fått till en CX-bana och ett smidigt arrangemang som drar cykister och publik från när och fjärran. Över 50 pers till start och minst lika stor publik med horn, harskramlor och koskällor. Devils crest var en given publikfavorit som skulle forceras två gånger per varv. Dessutom gjorde nattfrosten banan snorhal bitvis.
Mitt på varvet växte två tussilago??? i oktober??? Var är det i den marken??? Allt avrundades med korv och prisutdelning. Wåffelcrossen får betyg: 5 tubdäck.


En bekant liten filur, så lite man vet ändå...

Cykellistan.se var på plats och förevigade det hela på rörliga bilder.


Jönköping bjöd denna söndag även på sportmässa. En något habil historia som andra redan avhandlat.


We sell hell and SUFFER WELL

lördag 27 oktober 2012

Bicycle Moto X

Pröva inte denna kombination:
Tillbringa 4 timmar på fackmässa. (i dåligt ingångna Dr Martens)
Tillbringa 2 timmar med försök till shopping i Göteborg. (samma Dr Martens)
Tillbringa ytterligare 45 minuter på Allum. (fortfarande Dr Martens)
Avnjuta god mat och ansenlig mängd dryck i goda vänners lag. (utan Dr Martens)
Sov borta. (utan skor alls:)
Pröva på BMX (i lånade skor och med tveksamt hälsotillstånd, därav solbrillor)

Så jobbigt.
 Men jag rekommenderar absolut att pröva på BMX. Jag har en gång i tiden när E.T var det häftigaste som fanns, ägnat timmar i sadeln på min BMX. Åtskilliga är de ärr på min kropp från denna period. En härlig tid före hjälmar och reflexvästar. Åsså nu sitter jag på en lånad hoj, på Lerum CKs BMX-bana vid LESS udden. Gamla jaktmarker ett stenkast från min gamla skola. Dessutom är jag äldre än mina föräldrar var då.

William visar sina skills.
 William är 6 år och drar runt banan som en tornado på en campingplats. Pappa Joakim är liksom jag lite ankommen av gårdagskvällen och har lite mycket puls. Trots det pumpas det för fullt i woopi-doopisarna.
Efter några varv är det dags att "hänga". Detta är det viktigaste momentet i BMX. Man drar av hjälmen, dricker, spottar lite, diggar musiken(oavsett om man gillar den), pratar rakt ut i luften om olika delar av banan och hur de skall forceras. Sen på med störtkrukan, upp på den dödsföraktande rampen och på´t igen.

Jocke "hänger".
Sammanfattningsvis är BMX riktigt roligt, lite svårt och våldsamt intensivt. Nu kan alla intervallförespråkare dra igen truten och köra BMX istället. Det måste vara det mest naturliga komplementet till andra cykelgrenar. Dessutom skitroligt. Lerum har belysning så det går att cykla kvällstid. Det finns en god anledning att köpa på sig massa nya roliga prylar, vilken cyklist kan motstå det.

Så nu känner jag mig redo att ta mig an Wåffelcrossen i Jönköping imorgon, nytränad i BMX borde man kunna bli snabb i Cyclocross.
Och för de som fortfarande tjatar om intervall, det funkar kanske i motorsport:




onsdag 17 oktober 2012

Bredsladd och tankevurpa.

Av alla snygga bilder från Falun i helgen har jag fastnat på EN. Erik Birgersson har fått en bild som är hur fräck som helst. En sammanbiten, koncentrerad min. Fötterna på pedalerna och hygglig motstyrning i sladden. Om en sekund kommer styret vridas över och jag tar spåret in mot nästa sväng. Cykelcross när det är som bäst.
Titta, bromsa, styr och trampa...
Överdrivet inspirerad av bilden anmälde jag mig idag till tävlingar i Sunne och Stockholm. För den sistnämda helgen krävs det lite arrangemang med resa och boende. Lika bra att ta det direkt. Sagt och gjort, snart var boende och resa bokat, PÅ FEL DATUM. Jag hade rört ihop helgerna och bokat Stockholm på Sunne helgen. Totalt hjärnsläpp. Internetbokning. Nu var det bara att ringa och försöka ändra. Som tur var så var de väldigt tillmötesgående både hos hotellkedjan och flygbolaget. Därmed skall allt vara frid och fröjd, skall bara dubbelchecka att det inte dubbeldebiterar innan jag hoppar över bäcken.

September har släppt album i oktober under det norrlandsklingande namnet Petra Marklund. Från discodrottning till tung melankoli, spännande. Varför gillar jag musik med tungt innehåll?

Glättigaste låten.

"Vem bryr sig, natten är vacker, du är som natten och jag är en vinnare igen."

måndag 15 oktober 2012

V4, 96:a, 73:a, 150?, 5!

Där hade du allt en jävla tur!

Helgens cykelcrosstävlingar i Falun kan lätt fylla bloggen med statistik och siffror. Antal varv, cyklade minuter, olika puls, placeringar, procent efter vinnaren. Där kan vi stanna ett slag. I bilen på väg hem fick Lasse ett sms om att Sven bättrat på sitt resultat och nu bara var 11% efter segraren. 11% av vad vet jag inte riktigt, men så kan jag heller inte excel. Däremot var Lasses replik på detta helt underbar: "100% efter en spurtande MTB-åkare, sittandes med händerna uppe på handtagen".

Superklassen på Lugnet. Foto: Öijer
För att förtydliga lite så kör jag ett Björn F referat av händelserna. Lördagen race har jag inget aning om min kapacitet, sätter ett rimligt högt mål och slår det med råge. Lite mer taggat inför söndagen höjs ribban till en ny nivå, över lördagens resultat. Uppvärmning i bilen med tomgång, 23 grader i kupén och Prestigeklassen utanför fönstret. Ett par varv i en närbelägen dunge och det mesta känns bra. 0,2 bar till i Pipistrellosarna för att slippa genomslag och pang, racet är igång. Får en bra start, men flyger av banan efter ca en minut och tappar säkert 10 platser. Ut igen och snart utkristalliseras smågrupperna. På varv tre sitter jag i en grupp med en Jönköping, två Valhall, en Falu och en Mölndal. Platserna växlar i gruppen och jag märker att slakmotan vill sig inte och jag tappar. Som tur är följs den av banans mest tekniska parti med lera, sand, svängar och löphinder. Ut på sista varvet tappar jag och Jönköping lite, men kroppen känns okej. I början av slakmotan kör vi förbi CSK Caroline på var sin sida, kommer upp jämsides och plötsligt vill ingen dra i backen. Jag spricker upp i ett garv åt situationen och trillar därmed in bakom. Så det kan gå. De före har nu en bra lucka, men jag sätter in en stöt och lämnar Jönköping bakom. I lerbacken är jag ikapp Falun, tar hjul och går sedan om ut ur sanden. Nu är det "pjäxan i kaminen" som gäller och till löphindret är jag ikapp Valhall och Mölndal som bär cykeln brett. Trasslar lite med pedalen, men ligger i hasorna in mot sista böj med Oscar vrålandes i högtalarna. Ser hur Valhall seglar iväg mot målet samtidigt som jag går på för fullt och passerar "en landsvägscyklist ståendes i bocken" med 100%.
Så går det till runt 25:e plats, spännande va? Att Mölndal=Lasse, och att vi skulle sitta 7 timmar i samma bil kanske var lite ostrategiskt av mig. Men va fan, race är race. Vänner kan man vara resten av tiden:)

Vi bodde i en mysig stuga, kollade Nightrider till frukost och hade det gött. Det är nåt visst med Crosskulturen. Övrig statistik: Bil: 105mil, 2x7tim inkl, paus, Cykel: ca 2x40min, ca 2x15km, Nöje: ca 750cl sydafrikanskt rödvin och smågodis.
Interiör sett från TV:n, dvs vad Nightrider såg.


fredag 28 september 2012

Hastighetsbegränsning upphör

Fri fart!

Kolla vilken vacker syn. Ur det höstfärgade buskaget reser sig ett härligt gammalt vägmärke. I princip betyder det "FRI FART". Nu togs detta ur bruk i september 1967 när vi började köra på höger sida. Just därför står skylten till vänster. I detta fall begränsades den fria farten även av vägens kondition.

Bara att gasa på.
 Med lite härligt sladdande på grusvägar kom jag fram till Storsjön i Viskafors. En gång i tiden dämdes sjön upp för att kunna ge vattenkraft åt industrierna kring Viskan. Därmed lades hela gårdar under vatten. Nu pågår renovering av dammluckorna och vattennivån har sänkts med ca 10m. Plötsligt kommer husgrunder mm fram igen.

10m blir mycket strand.

Sjönk ekan innan eller efter sänkningen?av sjön.
 Min lilla tur letade sig vidare utmed Viskan, ner till Seglora. Kanske mest känd för sin kyrka, den som flyttades till Skansen i Stockholm. Men den nya är inte fy skam den heller. Men ännu häftigare är de gamla valvbroarna. Hur snygga som helst i höstsolen.
Valvbron i Seglora.
Ett skarpt öga kanske har noterat att flitens lampa varit tänd i garaget... asså inte det. Jo, min kommunalarbetarslöa Kawa har fått framskärmen vänd. Detta i ett försök att inte få all skit på framlampa och visir. Något som strulat till det i regn och blöta vägar. Sista biten hem gick i just dessa element och ingreppet verkar funka. Och jag som inte skulle ha framskärm. Men denna sommar blev det så.

söndag 23 september 2012

Crossfire

Team Grillcross

Cx cupen är igång efter en kanonhelg i skidorten Branäs. Bra banor, bra arrangemang och bra boende.
Treklubbs-kombon "Team Grillcross" drog på med komplett grillbuffé överst på prispallen.

CXS Björn i en lurig pose.
Grillcrossarna på G. Kjell kollar läget.
Lite kaffe på det, å ett par tre flaskor rött.
Mellan måltider och kaffe lyckades vi faktiskt cykla också, med blandat resultat. Fria från Facebook fick vi nu interagera och säga: GRILLA (eller var det GILLA) M a o dubbelt så bra går inte.

onsdag 19 september 2012

Kräääääng!!!!

Sånt oflyt man kan ha.

Ryggen är ischias. Å va skönt att det bara var så, eller? Vila, röra sig försiktigt osv. är tydligen lämpligt.
INTE träna. Finns bara ett sätt: FÖRNEKA DET.
Satte crossen i bilen och styrde mot Slottskogen i sista sekund. Efter 5km, bilolycka, motorvägen avstängd.
Kom på en väg runt det och med ca fem minuter tappade kom jag till Slottskogen, men va nu? På infarten står landsfiskalen och har blåskontroll. Dopingtest före träningen. Seriöst.
Så kom träningen igång, ryggen kändes fin och flåset hittades. Efter diverse övningar i av-/påhopp inklusive "the dark side" var det dags för tävlingstempo. In i första böj, lätt tendens till drift på bakhjulet, åsså driver framhjulet och tjong. TVÄRSTOPP. Styrhuvudet försöker hamra sig in i skrevet samtidigt som alternativet är en vådlig faceplant. Jag avstyr faceplanten med nöd och näppe (heter inte kungens polare så?).

Glue in the dark.
Min fina Pipistrello tub hade krängt av och orsakat stoppet. Så bra att det hände innan helgens tävling. Nu blir det kvällsmys med lim och kvast. Med ryggen blev det varken bättre eller sämre. Men ett tag trodde jag att jag skulle få leva med en cykelram i arselet resten av livet. Ungefär som hans som var "hälften kentaur och hälften kadaver" efter en bungyjump incident.


tisdag 18 september 2012

De e ryggen vettu...

Nu har dom satt in, ålderkrämporna.
Efter söndagens Introcross var jag så jävla nöjd och så jävla taggad. I bilen hem funderade jag på att köra lite till när jag kom hem. Så blev det inte, men det blev en halvtimma med gräsklipparen. Efter det fick jag frysningar, yrsel och illamående. Shit! Igår var det jobbresa, Norrköping bort och fram. Vilket konstigt uttryck, bort och fram. Det är någon form av västgötiskt talspråk för tur och retur. När jag för drygt 20 år sen började jobba i Bollebygd sa man: -jag skall åka fram. Det betydde åka in till samhället, centrum.
Min tolkning var direkt hämtad från min och brorsans val av åka i framsätet, åka fram. När jag påtalat detta för infödda kollar de konstigt på mig, de har aldrig reflekterat över det.
Åter till krämporna. Idag när jag skulle hem från jobbet högg det till i ryggen, strax över höger skinka. Sen strålar det ut i benet och upp i ryggen. Fan, det är ju CX premiär på lördag, vad göra. Vad gör andra?
Kollade runt lite, träna bort det verkar vara modellen med kommentarer som:
Skönt att trampa ur kroppen efter gårdagens 60 mils tur.
Lättade lite på gipset och lyfte vikter i 45 min.
Spydde ur allt jag hade och tog ett VM-Guld.


Jaja, det som inte dödar det härdar, i trikåerna, starta Strava, baxa upp mig på MTBn och mjukstarta på lokala träningsrundan. Nu är det så att den inte är så mjuk, snarare ganska tuff. Tekniskt blandat med snabbåkt och ganska långa stigningar. Första varvet gjorde bara ont, andra började det gå bättre och tredje kom farten i takt med mörkret. I mörker är det inte så kul att köra här ensam. Det är ett parti utmed en liten sjö som blir konstigt dunkelt i skymning. Dessutom fick jag för ett par år sedan höra sägner om stället, efter att jag bildat mig min uppfattning. Hjälpte det att träna då? Föga. Efter ett hett bad kom snart smärtan tillbaka. Så nu är det singelmalt och smågodis som gäller istället. Kuckelimuck medicin som Karlsson på taket sa. Nej, jag får ha en hamburgare, hej med dig...

söndag 2 september 2012

Även lånta fjädrar...

...är fjädrar.

Så bar det ut på böljan den blå, mot det stora landet i väster, Danmark och Skagen.
I lånad båt från ett större företag på Hisingen bar det iväg på "test" med protokoll osv.
Blank sjö och marschfart runt 30 knop så var det en behaglig resa.
Prinsarna på Princess V42
Med en motorbåt på 42 fot är man ganska stor i hamnen, men givetvis ligger Kruse Knallkul fra Norge redan i hamnen med en Princess V53, den är flott.


Med gediget partajande och middagslur på soldäck fick nog alla sin del av det danska gemytet.
Roligt att partaja när det bara är att dra runt utan sura vakter, köer och garderober.

Nöjda och glada styrde vi tillbaka mot Sverige. Nu hade det blåst upp och vågorna gick höga. Trots det var det bra fart på skutan tills det blev stopp för tömning. Mina sjösjukepiller hjälpte inte helt utan det blev sprutlackering med frukosten längs det vita skrovet. Som tur var på utsidan.
V53, vår V42 ligger bakom lilla segelbåten.
Med facit i hand är jag ingen sjömänniska. Helt enkelt inte båtmässig, men man har ju andra kvaliteter.

CXSWEDEN.COM är uppe igen. Här finns det mesta en svensk cykelcrossare kan önska sig och mer kommer varje dag. Stay tuned.

torsdag 23 augusti 2012

Bjorn again

Ing. Cognito (som i Brödrene Dal)

Det skulle ju egentligen mörkas lite nu, men veckan har bjudit på massa cykling.
Dessvärre straffade sig mitt aktiva val av clinchers.(låter fräsigare än kanttråd)
Nu har det inte burit sig bättre än att jag kört med andra och då vet ju redan folk att jag rör mig.
Två högtempopass på landsväg, pendling om man så vill.
I tisdags lyckades jag för första gången i år komma med på en MTB-träning med YMER. Nu har MTB ambitionerna redan lagts på hyllan, men det är löjligt kul att cykla med bak-, fram- eller båda hjulen i luften.Nu var vi kanske en lite för stor grupp så det blev aningen rörigt. Inte bra att bara köra själv för ofta.

12 suddiga crossare
Igår var det cross med GBG gänget på Slottskogsvallen. Team Grillcross körde lagtempo, Der Wurstmeister(Körvmästaren) o Co köttade på så det spände i korvaskinnet. Proteinladdningen har varit av godo. Dagen avslutades med race enligt ett elakt handikappssystem. Hittade ett gött flow och på fjärde varvet av fem hade jag attackläge på CCL. Tro inte att träningsrace ses med blida ögon, race är race.
Tyvärr straffade sig mitt tublösa cyklande med en punka och CCL försvann i fjärran.
Det är riktigt kul att vara på G igen, punka, lera, blodvite och kräkkänsla. Allt man kan önska sig.

Höstlöv, punka och klämbroms.
Jag får fixa hojen en annan dag, vad jag hört så är andra mer på och njuter i limångorna, Björn igen.

Nav i väst.

Ett nav som inte i första hand syftar på cyklar. Det är en förening för industrihistoria och arbetslivsmuseer i västsverige. Min far tipsade mig om dem och deras karta över spännande mål att besöka. Denna karta är perfekt för MC-körning och för att hitta mål för kultur turer.
Så här passar jag på att tacka för de fyra kartor de skickade till mig idag.

Slutligen en uppmaning, använd hjälm! Som den sjusitsiga familjen, Hjelm.


Nu rundas dagens av med en Carlsberg och raggarmacka, knäckebröd med kaviar.

söndag 19 augusti 2012

Kulturtur 3, Fanny o Alice Zander


Borås, oj!

Nu var det ju inte som för Manhattan Lärka att vi åkte till Borås, snarare runt. Målet för Kulturtur 3 var gården Lönnarp nordost om Ulricehamn. Platsen där Colin Nutley spelade in de landskapspornografiska filmerna Änglagård. Bara en utlandsfödd kan illustrera vårt rikes rikedomar på detta sätt. Vi infödingspuckon ser inte skogen för alla träd. Vi reser från A till i bästa fall B på kortast möjliga tid och tråkigast möjliga sätt.
Årås Säteri
Årås kvarn
Men bortom allfarvägen finns idyllen, äventyret och pärlorna.
Likt Zac i filmen drog Tassen fram med sin Harley på grusvägarna genom landskapet.
Förbi gamla spinnerier i Fritsla, en nerlagd bensinstation i Hillared, ut till Torpa Stenhus och Hofsnäs. I Gällstad var det stort pådrag och mer kärringar än vanligt på Kärringarallyt. Extra öppet och säkert extrapris. Till vår glädje var det även extra öppet på BOLA i Köttkulla. Äntligen fick Tassen sina ullstrumpor. Jag köpte ett par strumpor som nog kan bli årets Crossnackis, men den som väntar får se.

Som han går på i ullstrumporna...
På små krokiga vägar kom vi till Liared och Årås Kvarn. Så pittoreskt att man rent av mår illa. Inbäddat i gammal lövskog mellan två sjöar. Här finns vandrarhem och dansbana också. Detta skulle visa sig vara så nära Änglagård vi kom. Lönnarp var avlyst från trafik. Men jag kan tänka mig att cykla runt i trakten någon gång. Här fanns ju Bed & Bike.
Resten av resan gick via "tre små rätter" i Ulricehamn till Varnum och Sparsör. Kollade lite på lilla M som spelade fotboll innan sista etappen över Hedared och Töllsjö tog oss hem. Dagens Kulturtur gick i vackert väder på ovanligt mycket grusvägar som dessutom inte var enskilda. Turen blev ca 26 mil. Testade en App som skulle ge hela turen på karta, med bilder, koordinater etc. Tror jag skall forska lite till på det innan det kommer ut. Det gick halvbra. Halvbra blev även försöket att filma delar av sträckan. Det ser okej ut men moppen låter för täskigt på filmen. Redigera med fräck musik kan hjälpa.

Turen gick som följer: Bollebygd, Hyssna, Seglora, Fritsla, Skephult, Sexdrega, Hillared, Dannike, Hofsnäs, Finnekumla, Vegby, Gällstad, Köttkulla, Strängsered, Liared, Kölingared, Lönnarp(Änglagård), Dalum, Ulricehamn, Hökerum, Varnum, Sparsör, Bredared, Hedared, Töllsjö, Bollebygd.

Annars då?

Vännerna materialar upp sig inför cross-säsongen. Lätta tubhjul är hårdvaluta just nu. Medans de limmar tuber ligger jag på soffan och hittar formen. Eller...skall mina nya strumpor räcka inför hösten? Träna kanske skall prövas igen. Faktum är att jag fått sån där läskig inspiration att träna och det verkar funka också.
Säkrast att lägga locket på och mörka nu.
Till sist får väl dagens inlägg sammanfattas med nya sätt att se världen, Borås, oj!
Förresten, rubriken är namnen på mor och dotter i filmen Änglagård. Läser man ut det snabbt så härleds namnen till en Ingemar Bergman film. Kultur så det förslår.

tisdag 14 augusti 2012

Waste out Wärst och gula löv

KRAFTWERK
 Stela män som det svänger om. De är verkligen ensamma i sin genre. Kommer in, trycker lite, står still, stenface och lämnar scenen en och en med var sitt litet solo. Kan man säga så? Jag har alltid lurat på hur scenkläder blir efter ett tag. Designade kläder i ett par exemplar som det svettas i kväll efter kväll. Detta lider nog inte dessa herrar av i sina tighta rutiga overaller.

Spacelab
Trycket ur högtalarna satte dököttet i gungning. Monotona basgångar som gick in i märgen. 3D animeringar som flög över oss i publiken. Och publiken i vita 3D brillor, lika spaceigt som man kunde drömma om 1978. Sen slog min tanke i rätt på favoriten Radio-activity. Fukushima var med i texten och en hel vers gick på japanska.

Way out west var en grymt bra grej men fan vad det såg ut utanför. Skräpigare än på tippen. Kan inte gratislyssnarna köpa en biljett och gå in istället för att köpa massa skit i plast och slänga omkring sig.

Hösttecken.
De första björkarna börjar byta färg och hösten närmar sig. Vissa har ju inte kunnat vänta utan smygstartat med Grillcross och andra suspekta övningar. Men nu är det snart legalt med Cyclo-cross träning.
Offroad light har blivit min grej. Det viktiga är att hitta känslan, the feeling. Nu börjar det krypa i kroppen, potentiella crossplatser syns överallt och materialsnacket börjar hetta. Tub/kanttråd, hög-/lågprofil, å va gött det är.
Light offroadarna, Cyclo-cross/Flattrack

För övrigt har det hamnat ett projekt till i garaget. Singelspeed MTB är tanken. Helt idiotisk men det skall testas. Kan bli hyggligt lätt bygge utan massa onödigt. Vi får se vad tiden utvisar.

fredag 10 augusti 2012

Isle of Man, WoW och sanktioner


Isle of Man TT 2012.

Sen jag började köra båge har det varit ett evigt tjat om att det blir halt vid regn och att alla vita vägmarkeringar kommer att sänka dig förr eller senare. Detta tjat sätter sig i huvudet och blir ett mantra
som maler hela tiden. Hur botar man det? Trail and error lär bli smärtsamt, eller? Nej, det vill nog till att bli överbevisad och lära sig förstå att det inte bara är farligt utan roligt också. I brittiska övärlden regnar det ofta. På Irland och Isle of Man körs hejdlösa landsvägsrace. Här är ingen rädder för regn eller vit linjer.
Kanske vita linjer som ger styrkan? Klicka på bildtexten och låt terapin börja.
Fort som fan
KRAFTWERK på Way out west.

Tjernobyl, Harrisburg, Sellafield, Hiroshima kanske behöver uppdateras med Fukushima.
När låten skrevs i mitten av 70-talet hade bomben över Hiroshima och läckaget i Sellafield inträffat.
Vid uppdateringen till The Mix 1991 kom de fyra olycksnamnen till i lyriken. Och nu finns det nya.
Detta hindrar dock inte de gamla, med betoning på gamla rävarna i KRAFTWERK. Unga och produktiva på 70-talet, mytomspunna och svåra på 80-talet, nästan försvunna på 90-talet och större än någonsin efter
2005. Imorgon står de på scen i Slottskogen i Göteborg. Detta går inte att missa, vem vet när de väljer att gå in i KLING KLANG bubblan igen eller helt ta ner skylten. De flesta är ju ändå folkpensionärer i bandet. Det framgår även av rörelserna:)

Flattrack hos SVEMO.

Nu har Flattrack blivit sanktionerat i Sverige. Det är riktigt fräckt med pjoskfri racing.

söndag 5 augusti 2012

Grillcross2 och resan som gick sådär.

Någonstans i Sverige!

Konsten att inte komma i tid ligger för mig i nyfikenheten om vad som döljer sig bakom nästa krök.
Så när det vankas partaj i Karlstad kl 16, lämnar jag hemmet vid kl 12. Fyra timmar till 30 mil på en sporthoj, piece of cake om inte... Ah, jag kör lite vid sidan om tråkiga allfarvägen, ser nya vyer, nya goa kurvor. Så jag jobbade mig i rask takt norrut parallellt med 45:an, korsade densamma och hamnade åter i Dalsland och Brufjället. Ungefär här började det gro en ny ide, vägen mellan DalsLånged och Åmål via Baldersnäs. Det blir bra och det började bra, härligar snirklar genom landskapet. Men vad nu? Grus? Va fan, det är bara en rolig utmaning. Någon mil senare går det riktigt gött och farten ligger runt 100 så gruset yr.
Skylt: VATTENSAMLING, saktar in och bakom nästa krön är det helt vatten. 25-30 m långt och 30-40 cm som djupast. Antiklimax. Kanske en äventyrsmaskin skulle få mig att chansa(det skulle den) men att sänka en italiensk sportmaskin till midjan var inte aktuellt. Bara att vända och köra tillbaka till asfalten och ta en ny grusväg mot Laxarby. Helt okej väg och i Laxarby bor Bosse, kaffe kanske? Nä, han var inte hemma och tiden började rinna iväg. Kvart över fyra på eftermiddagen rullar jag in till Linus och Linda på Fasanvägen och håller party till tre på morgonen. Sen var det revelj vid åtta igen. Hemresan var gäspig
och höll sig på kända stråk.
Vilse i pannkakan
Hemma var det till att packa upp lite och ladda om för Grillcross med Philip och Björn.
En bra crossrunda och avslutning med grillning är en lagom träningsmorot.
Så borde träning bedrivas, inte bara jaga tider, puls och kvantitet. Det skall vara kvalitet.
Hungriga crossare
Grillen var full ett tag och det mesta gick ner. Det är en speciell njutning att ha rört på sig och runda av med dusch och mat. Dessutom skall det gärna kryddas med lite nördiga diskussioner och vadsomhelst.
Lagom till tre pers
 T ex att göra en CX-serie på olika fästningar och slott i trakten. 6-7 st kom vi på trots att Älvsborgs fästning  gick bort. Kul koncept om någon skulle vilja dra det. Men det var just det. Vi håller oss till Grillcross.
Kött och JULA katalogen, manligt.