Det nya gula.

Igår cyklade jag åt ena hållet på eftermiddagen. Ca 3 plusgrader, motvind, iskristaller i luften. Allt var grått, kallt och gick tungt. 740 raggarna med löjligt platt skärm på kepsen satt kvar i bilen och rökade. När jag tänker på det så börjar jag tvivla på mitt färgseende, det kanske var svartvitt som en gammal film. Inte ens sadelstolpen i kolfiber som jag tradade till mig på Janne Jacobsson Hjälpens huggsexa, kunde råda bot på eländet.

Idag cyklade jag åt andra hållet på förmiddagen. Ca 3 plusgrader, medvind, solsken. Allt var färgglatt, behagligt och lätt. Nån fylltratt hade planterat sin Toyota uppe på ett staket. Min blick letade sig ständigt till solbelysta slänter i jakt på vårens första tussilago. De sista sågs på våffelcrossen i höstas. Man av allt gult i dikesrenen var det bara godispapper, burkar, plastband och ett bananskal. Det som göms i snö...men bananskalet var nog dagens skörd.

Sen skall jag faktiskt "gilla", +1, you name it , på Lisa Ströms kamp för jämställdhet. Nu har hon slagit huvudet på spiken och träffat rätt. Jag har tidigare tyckt hon har rätt i sak, men föga imponerats av hennes uttryck. I mitt tycke har ordvalet inte vunnit den respekt ämnet kräver. Kanske för att jag tillhör kategorin " vita medelålders förtryckta män" eller att jag som sagt inte gillat ordvalet eller att hon helt enkelt cyklar genomsnittligt fortare än jag. Fast det kanske bara förpassar mig tillbaka till första kategorin. Men nu har hon fått redan korkade talespersoner att uttala sig ännu mer korkat. Bra där Lisa, såna som du "gör" skillnad.

Nu är det dags att dyka in i garderoben och ekipera sig för kvällen begivenheter med krogshow och glam.

Glad påsk till er som inte hänger på korset!

Ur vinteridet.

Efter en lång vinter med låg puls är det på tiden att krypa ur idet och möta verkligheten.
Den rådande omotivationen på träningsfronten har öppnat för andra intressanta upplevelser.
Men just detta inlägg tänkte jag ämna åt mitt motorcykelbygge. Nu är det ganska precis ett år sen det startade med ett vrak i Mariestad och nu betraktar jag mitt första bygge som klart.

Såhär såg den ut när den var ny för 32 år sen.

Med god fantasi hade jag en bild av vad jag ville åstadkomma. En kopia av en amerikansk rundbaneracer, men för gatbruk. Sinnebilden var plockad från Scott Parkers H-D XR 750 Flattrack maskin.

En ren maskin utan tjafs, bara rå.

Bredsladd i 110 blås. Scott Parker.

Så med god hjälp av min vän Tassen tog det hela form och var körbart till förra sommaren. Besiktigad för första gången på 10 år och utan anmärkning. Under vintern har det varit justeringar och finish på åket.

Ny lack, halvblank svart med röda och vita dekorer. Dekaler från USA. Nya mätartavlor a la RAF eller om ni så vill 60-talets mods. Ny sadel. Nya lager och drivlina. Ny front med mindre lampor. Och för bättre vridmoment har förgasarna fixats till och ett discsystem från Supertrapp monterats. Här följer bilder på resultatet.

Hela härligheten.

Ny front och AMA dekaler.

Aimpoint tavlor. Mods and Rockers?

Supertrapp och Supersport.

Smal och smäcker.

Passande influens.

Z-dekor på tanken.

Men nu kan jag ta en tur med trampcykeln och njuta av våren.