Waste out Wärst och gula löv

KRAFTWERK
 Stela män som det svänger om. De är verkligen ensamma i sin genre. Kommer in, trycker lite, står still, stenface och lämnar scenen en och en med var sitt litet solo. Kan man säga så? Jag har alltid lurat på hur scenkläder blir efter ett tag. Designade kläder i ett par exemplar som det svettas i kväll efter kväll. Detta lider nog inte dessa herrar av i sina tighta rutiga overaller.

Spacelab

Trycket ur högtalarna satte dököttet i gungning. Monotona basgångar som gick in i märgen. 3D animeringar som flög över oss i publiken. Och publiken i vita 3D brillor, lika spaceigt som man kunde drömma om 1978. Sen slog min tanke i rätt på favoriten Radio-activity. Fukushima var med i texten och en hel vers gick på japanska.

Way out west var en grymt bra grej men fan vad det såg ut utanför. Skräpigare än på tippen. Kan inte gratislyssnarna köpa en biljett och gå in istället för att köpa massa skit i plast och slänga omkring sig.

Hösttecken.

De första björkarna börjar byta färg och hösten närmar sig. Vissa har ju inte kunnat vänta utan smygstartat med Grillcross och andra suspekta övningar. Men nu är det snart legalt med Cyclo-cross träning.

Offroad light har blivit min grej. Det viktiga är att hitta känslan, the feeling. Nu börjar det krypa i kroppen, potentiella crossplatser syns överallt och materialsnacket börjar hetta. Tub/kanttråd, hög-/lågprofil, å va gött det är.

Light offroadarna, Cyclo-cross/Flattrack

För övrigt har det hamnat ett projekt till i garaget. Singelspeed MTB är tanken. Helt idiotisk men det skall testas. Kan bli hyggligt lätt bygge utan massa onödigt. Vi får se vad tiden utvisar.

Isle of Man, WoW och sanktioner

Isle of Man TT 2012.

Sen jag började köra båge har det varit ett evigt tjat om att det blir halt vid regn och att alla vita vägmarkeringar kommer att sänka dig förr eller senare. Detta tjat sätter sig i huvudet och blir ett mantra

som maler hela tiden. Hur botar man det? Trail and error lär bli smärtsamt, eller? Nej, det vill nog till att bli överbevisad och lära sig förstå att det inte bara är farligt utan roligt också. I brittiska övärlden regnar det ofta. På Irland och Isle of Man körs hejdlösa landsvägsrace. Här är ingen rädder för regn eller vit linjer.

Kanske vita linjer som ger styrkan? Klicka på bildtexten och låt terapin börja.

Fort som fan

KRAFTWERK på Way out west.

Tjernobyl, Harrisburg, Sellafield, Hiroshima kanske behöver uppdateras med Fukushima.
När låten skrevs i mitten av 70-talet hade bomben över Hiroshima och läckaget i Sellafield inträffat.
Vid uppdateringen till The Mix 1991 kom de fyra olycksnamnen till i lyriken. Och nu finns det nya.
Detta hindrar dock inte de gamla, med betoning på gamla rävarna i KRAFTWERK. Unga och produktiva på 70-talet, mytomspunna och svåra på 80-talet, nästan försvunna på 90-talet och större än någonsin efter
2005. Imorgon står de på scen i Slottskogen i Göteborg. Detta går inte att missa, vem vet när de väljer att gå in i KLING KLANG bubblan igen eller helt ta ner skylten. De flesta är ju ändå folkpensionärer i bandet. Det framgår även av rörelserna:)

Flattrack hos SVEMO.

Nu har Flattrack blivit sanktionerat i Sverige. Det är riktigt fräckt med pjoskfri racing.

Grillcross2 och resan som gick sådär.

Någonstans i Sverige!

Konsten att inte komma i tid ligger för mig i nyfikenheten om vad som döljer sig bakom nästa krök.

Så när det vankas partaj i Karlstad kl 16, lämnar jag hemmet vid kl 12. Fyra timmar till 30 mil på en sporthoj, piece of cake om inte... Ah, jag kör lite vid sidan om tråkiga allfarvägen, ser nya vyer, nya goa kurvor. Så jag jobbade mig i rask takt norrut parallellt med 45:an, korsade densamma och hamnade åter i Dalsland och Brufjället. Ungefär här började det gro en ny ide, vägen mellan DalsLånged och Åmål via Baldersnäs. Det blir bra och det började bra, härligar snirklar genom landskapet. Men vad nu? Grus? Va fan, det är bara en rolig utmaning. Någon mil senare går det riktigt gött och farten ligger runt 100 så gruset yr.

Skylt: VATTENSAMLING, saktar in och bakom nästa krön är det helt vatten. 25-30 m långt och 30-40 cm som djupast. Antiklimax. Kanske en äventyrsmaskin skulle få mig att chansa(det skulle den) men att sänka en italiensk sportmaskin till midjan var inte aktuellt. Bara att vända och köra tillbaka till asfalten och ta en ny grusväg mot Laxarby. Helt okej väg och i Laxarby bor Bosse, kaffe kanske? Nä, han var inte hemma och tiden började rinna iväg. Kvart över fyra på eftermiddagen rullar jag in till Linus och Linda på Fasanvägen och håller party till tre på morgonen. Sen var det revelj vid åtta igen. Hemresan var gäspig

och höll sig på kända stråk.

Vilse i pannkakan

Hemma var det till att packa upp lite och ladda om för Grillcross med Philip och Björn.
En bra crossrunda och avslutning med grillning är en lagom träningsmorot.
Så borde träning bedrivas, inte bara jaga tider, puls och kvantitet. Det skall vara kvalitet.

Hungriga crossare

Grillen var full ett tag och det mesta gick ner. Det är en speciell njutning att ha rört på sig och runda av med dusch och mat. Dessutom skall det gärna kryddas med lite nördiga diskussioner och vadsomhelst.

Lagom till tre pers

 T ex att göra en CX-serie på olika fästningar och slott i trakten. 6-7 st kom vi på trots att Älvsborgs fästning  gick bort. Kul koncept om någon skulle vilja dra det. Men det var just det. Vi håller oss till Grillcross.

Kött och JULA katalogen, manligt.

Kultur tur 2 Renoverat och patinerat

Trodde du var i Mellerud ! 

Nu har vi varit utomsocknes igen, nu var det inte bara grannkommunerna utan ett nytt landskap.
Givetvis det landskap som Galenskaparma gjort sketch på: Dalsland. Vad bjuder då detta landskap på? Sverige i minityr brukar det kallas. Dagens tur riktades på motorhistoria. Målet var Ed´s MC o Motormuseum, väl värt ett besök.

Racinghörnet på Ed´s Motormueum.

 En MC-förening har samlat och lånat in klassiska motorcyklar, motorsågar, aktersnurror, mopeder, cyklar och Radio/Tv grejer. Allt väl dokumenterat och snyggt exponerat i en stor källarlokal under Systembolaget. Det mesta från sekelskiftet till det  fluffiga 80-talet fanns med. Från Wanderer till Honda Turbo, Ducati Cucciolo till Cresent Superchamp, åsså Evinrude, Johnson osv.

Utombordare som kräver "rätta knycken"

Nu var det lunchdags och en promenad på 3 min så hade vi gå igenom utbudet av matställen och landade på Ed´s Restaurang. Långt E skall det vara i Dals-Ed. Lite soppa i hojarna och 164:an mot Bengtsfors, söderut förbi Älgparken, vänster mot Dingelvik. Någonstans på vänstersida vägen där ängarna tar slut låg en gång Dalslands ring. Verkligheten och google maps är inte alltid lätta att tyda samman. Hursomhelst var jag lite besviken att  inte få span på det lilla stycke asfalt som skall finnas kvar. Får nöja mig med Jörnmarks bilder ett tag till. På tal om honom så är tyvärr dalsland ett mecka för de som diggar övergivna hus och industrier. Något man inte kan undgå när små samhällen passeras. Passeras måste även Brufjällsvägen, sveriges bästa MC-väg enligt GP. En orgie i kurvor och krön, likt en bergodal bana.
Vi fick även glädjen att rejsa med rälsbussen (Fiat Y1) från Högbyn till Håverud. Vi vann.

Håverud med sluss och akvedukt.

 I Håverud och Dalslands kanal var full aktivitet. Tyskar slussades upp och danskar ner. Akvedukten innehåller 33000 nitar, hur många bultar finns det i Ölandsbron?* Vi kör vidare och håller oss öster om 45:an från Mellerud söderut. Alltid nån mil till Brålanda, men smalt och härligt krokigt.

Är det Bertil från Bullarebygdens Bayerische?

Ett litet stopp utmed vägen fick oss att kolla till Slussområdet i Trollhättan också. Klart fetare slussar och dessutom veteranträff. Bilar, bågar och mopeder. Renoverat och patinerat från T-Ford till Mustang. Givetvis SAABar samt lite udda skapelser. Resan hem fortsatte öster om 45:an på fina slingriga småvägar genom Risveden och Härskogen.

Brevet till lillan.

Vad har vi då fått se på resan:
Tre tranor på var sin sten.
Ett nerbrunnet hus.
Diverse roadkill.
Bre mosse (Nya Dalslands ring?)
Dals-Ed med MC-museum.
En Älgfarm (skymtade en älg)
Dingelvik (utan att se Dalslands ring)
Brufjället
Håverud med sluss och akvedukt.
Slussområdet i Trollhättan.
Veteranbilar mm.

Turen blev drygt 40 mil i skön temperatur och gick som följer: Bollebygd-Ödenäs-Alingsås-Sollebrunn- St Mellby- Främmestad- VäneÅsaka- Trollhättan- Frändefors- Stigen- Bäckefors- Dals Ed- Dingelvik- Dals Långed- Högbyn(Tisselskog)- Håverud- Mellerud- Järn- Gestad- Trollhättan- Gärdhem- Upphärad- Lödöse-Skepplanda-Sjövik-Gråbo- Lerum- Härryda- Bollebygd.  

Värt att notera: Detta var nog gränsen för en    endags Kultur tur. Huvudet var inte på topp på slutet, ett tag trodde jag att jag "brutit röven" på den hårda sadeln. Sen vetefan om det går att ta in så mycket kultur eller om det räcker med endast en odödlig romans av Ceasar Silverhäuzer för att mätta behovet. (eller ett par nya extraljus)

*Svaret på frågan är enligt Badboy Rune och Rudeboy Stig i Rub a dub: 7 428 954 st bultar.

                                                                         

Kul kultur tur

Så var den då besiktigad och körklar. Med ett gäng timmar i garaget, felkapade grejer med vinkelslip (solenoid och en finger bl a) , så var det en skön känsla att få blankt papper.

Att den sen är kvick som få när det svänger och har grym balans är liksom en bonus. 

Hittills har jag hunnit med ca 100mil på ca 30 liter bensin och en vecka. Ja, jag har för mycket tid.

                Hudene. 

Idag bar det iväg på "Kultur för alla" tur med Tassen. Det innebär körning på roliga vägar med viktiga kulturella delmål. I detta fallet gick det ut på byggnader i filmer med Galenskaparna och konstiga ortsnamn.

                  "Svedum" hette stationen på filmen.


Efter några roliga ortsnamn kom vi till första kulturmålet. Järnvägsstationen i Vedum. Skådeplats för inspelningarna av "Stinsen brinner" 1991. Drygt 20 år senare rullar tågen ännu men stationen hyser galleri.
Pizza får man köpa vid torget 200m bort.

              "Macken" om än något bedagad.


Knappt hade maten landat innan nästa kulturplats, "Macken" i Bitterna. Ett ruckel som en gång utgjorde exteriören på macken i filmen med samma namn. Delar av filmfasaden i masonit hänger ännu på trekvart.
Kanske kan det gå att hitta en vit Opel i bråten...

         "Stängt i Brobacka"


Färden gick vidare till kyrkoruiner, förbi Klåvnasten (vad nu det var) och på slingrande vägar i västergötland.
Hela turen blev 21 mil och gick som följer:
Bollebygd-Töllsjö-Hedared-Ljurhalla-Asklanda-Annelund-Hudene-Fåglavik-Vedum-Bitterna-Herrljunga-S.Härene-Klåvnasten-Östadkulle-Loo-Långared-Anten-Alingsås-Ödenäs-Bollebygd.

                                         "Inspiration"

Nästa kultur-tur ser ut att gå mot Colin Nutleys Änglagård. Kanske på en torsdag när man kan köpa strumpor i Köttkulla. Vem vet?

Sladdbarn ock kabelbrott

Så har det äntligen hänt lite. Lamporna har fått fästen och lyser. Nummerplåtsbelysningen är av typen svinstark LED, hemmalödad. Blinkersarna bak har fräsigt idriumglas och passar dessutom svinbra.

Det nya däcken från mynetmoto.com fick jag på en vecka, smidigt.

Nu är åket skott med Heidenau K60 däck för det rätta greppet och den rätta looken.

Med de däcken och 18" bakhjul fick hojen stuket jag sökte. Kompakt och elak.

Sadelkutsen i glasfiber skall nu bara slipas färdigt för att målas.

Med allt på plats var det dags att stoppa i batteriet och starta pärlan.

Nu var det bara det att jag kört av ett par kablar med vinkelslipen.

Våldsverktyg enligt mig. Men jag hade ju lödat dit kablarna???

Hmmm. Det skulle visst inte sitta ihop...

Ungefär här sabbade jag solenoiden som kablarna kom ur, skit.

Googlade en sköning som käckt byggt en egen solenoid av ett relä och lite sladdar.

Jag ville inte vara sämre, följde guiden och med en liten kortis och gnistor så startade hojen.

Premiärtur. Det hostade, hackade, rök och sköt. Nu skall det sägas att jag körde en hoj som stått i ca 10år, utan luftfilter och frågan är hur konditionen på bränslet är.

Tog en lite tur på vägen och när jag kom hem dog den. Startade igen, men nu hängde sig startmotorn.

Efter febrilt rusande efter verktyg fick jag stopp på eländet. Då rök det från reläet. Antagligen för klent. Men nu vet jag hur man gör och kan fixa kraftigare relä. 

Soundet blev bättre än jag trott, halvrått och racigt.

Jag säger som Svullo: Ride on, ride on.

Att borsta en gris...

Nya tider, nya projekt, ny approach. Jag uppnår snart den aktningsvärda ålder då jag kan åka custombåge med fransjacka. Lika bra att slå till direkt då. Hem kom en Kawasaki z440LTD från 1981.
Från den tiden då japanerna sneglade på jänkarna och missade allt. Fel storlek, fel volym, fel look, ändå såldes det ganska många. Så stod den då i garaget, stor ruta, fasta packväskor, ärgad alu och rostigt krom.
Är detta verkligen min grej? Givetvis inte, syftet var från början ett byggprojekt med stuk av amerikansk Flattrack racing med liten budget och grejer ifrån gömmorna.
Varför då krångla med denna hoj som grund. Enkelt, den skall vara kort(1390mm), ha en klassisk luftkyld twin(BSA, Triumph), droppformad tank och helst sjuekrade hjul.

Pang på´t bara. Av med allt löst som ändå inte skall vara kvar. Ruta, väskor, skärmar, sadel åkte i skrotlådan. Styret byttes mot ett ganska högt och brett crosstyre. Sadel kuts i bästa glasfiber kopia av H-D XR 750 stuk ifrån Sportsterspecialisten. Den skall senare modifieras lite för bättre passning.
Det är nödvändigt då hojen skall sänkas fram och höjas bak. I garaget står också en 18" bakfälg som skall skos med snygga ostar som jag återkommer till.

Avgassystemet blir en smäcker läckerbit. Från kromat, tungt, kvävt 2-2 system blir det nu
2-1 i blandade material med en V&H Supersport slutburk i 2". Här snackar vi fritt flås.
Här fick jag grym hjälp med jobbet av Tassen på Sportsterspecialisten. Missa för övrigt inte att kolla hans hemsida och ta tillfället att köpa en termos från Hakans i Målilla.
Just nu står tillpassning av sadeln på tur. Det lär ju klia gött av glasfiber.

Jag uppdaterar när det hänt lite nytt.

Keep on sliding.