Midvintercyklingen är hård...

Jag har en last som håller mig fast i ett järngrepp varje vinter...
Jag går helt loss på att cykla i snö. När andra tänker slalom, varm choklad eller promenad. Då kommer jag yrandes på cykel. Om min motivation ibland är sådär när det skall tränas, men kommer det snö så kan jag lätt pricka in en formtopp på julafton. Helt onödigt och följden blir att jag inte alls vill tindra och vänta och äta, utan gå ut och cykla istället.

Igår vaknade vi till ett vitt täcke och minusgrader. Påpassligt drabbades delar av familjen på kräksjuka, en av säsongens primörer. Då blev det att montera skidor på juniors kickbike, lite grövre däck på min mountainbike och pysa lite luft ur crossen som man alltid gör i brist på annat. Sen bar det av till pulkabacken där pappa givetvis inte inser sin ålder och dess begränsningar. Men vad gör väl det när man har roligt.

Idag lämnade jag hemmet väl påpälsad för en långtur på cykel. Valet föll på breda däck och rakt styre, ett bra val. Startade lite planlöst och satt snart och matade på i Gärdas backe. Uppvärmning-check. Så smög jag mig in i Originalskogen och trasslade mig bort mot Hindås. Det var inte helt lättkört i skogen med snö och fotspår, samt att isen på pölarna varken syntes eller höll när jag körde över dem. Nu hade den magiska första halvtimman gått och tempot stabiliserades. Rullar igenom Hindås och runt V.Nedsjön. Kommer in i ett flow och blåser om en annan påpälsad stackare så fort att jag nästa skäms. Vidare mot Tullebo och uppför Nissaråsen, sen in genom hålet i staketet och teknisk stig igen. När jag senare kommer ut på Knalleleden är det helt orört ett par kilometer. Det känns som i Olles skidfärd av Elsa Beskow. Bara ett spår av nåt vilt djur ibland och snön tynger ner grenarna.

Kolla! Aluram och 26"...går det?

Det är en ren njutning att tyst trampa fram genom skogen. Snön från grenarna fyller hålen i hjälmen och lite letar sig in i nacken, men vad gör det. Trampar vidare förbi Hallerna och ner mot Erikstorp men kan inte låta bli att ta backen vid Skräddargårdshöjd för att sen få avnjuta ännu mer stigcykling ner mot Grönkullen. Härifrån kommer jag i ett nytt flow utmed Nolån, trots att det gått över två timmar nu. Svänger förbi Bollekollen och kollar in aktiviteten. Pulkaåkare och snökanoner i massor. Kul att det är aktivitet i backen igen. Sista biten hem går av bara farten och jag ser redan fram emot nästa tur.

Hello Belgien

CxSweden är på turné. Fyra hungriga cyklister i en fullknökad minivan. Sopade hem två påsar godis på Kielfärjans musikquiz andraplats. Imorgon sätter vi skräck i Uitbergen cx tävling.  Sen pjäxan i kaminen iväg till Koksijde för att heja på Åsa och Sven. Om bilen startar och bromsen inte ligger på.

Mera lim

Sista inlägget stod jag till armhålorna i tubklister och preppade hjul till CX-cupen premiär i Stockholm. Givetvis krängde jag redan första dagen med grym frustration som följd. Detta medförde en knapptryckning på datorn som genererade en utgift i form av en ny crosshoj. KLICK!

Sista färden blev med lågsniff

Och det bar sig inte bättre.

 Nu är det snart dags för SM och cupfinal. Åter har det limmats tubdäck i sista stund. Det har varit lite av en hjulvecka. Halvstressigt och fyllt med paket. Måndag, däckbyte på bilen. Tisdag, kom de nya hjulen, limma. Onsdag, limma, shoppa hos Allebike och byta till mindre regelvidriga 33 mm däck, limma. Torsdag, limma, jobba, äta på Donken för att spara tid, limma och klämma på Dugasterna.

GCK färgerna och nybytta kanttrådsdäck.

Kan man inte vinna SM kan man i alla fall förlora med stil.

 Så nu sitter jag här, med cykeln i vardagsrummet, och stirrar tomt ut i cyberspace dricker öl och äter popcorn. Det är riktig uppladdning det.

Det äärrr liiiiiiiimmmm!

Tubklister!

Här skall de festas ordentligt då.

Blandade bakslag

Tyvärr har jag ingen bild att illustrera detta med, men ni kan ju tänka på valfri fräsig sportbrilla av bättre kvalitet. Jag bär vanligtvis glasögon p.g.a närsynthet. Just nu väntar jag på att jag skall drabbas av synförändringar av åldersskäl. Detta med en förhoppning om ett normalseende, good luck.
När jag tränar mm brukar jag ha endagslinser och då är det bara gött att slippa glasögon ibland. Så var det förra måndagen när jag stack ut på en MTB-runda runt byn. Naturliga backintervaller var syftet. Efter lite gnetande uppför kom en härlig utförslöpa på en skogsväg. Jädrar va det går tänkte jag när det smashade till i fejset och allt blev suddigt. En liten granruska stack ut i stigen och träffade mig så att ena linsen gick sönder och det sved som f-n. Givetvis körde jag färdigt passet och pillade mig i ögat. Nästa dag var ögat svullet och det kändes som om ett barr satt kvar, men tuff som jag är fick det gå en dag till innan jag ringde ögonmottagningen. Där konstaterades ett sår i hornhinnan och en infektion. Antibiotika i ögondroppar 8ggr/dag och återbesök på måndag. Återbesöket gick okej, men veckan ut med ögondroppar plus en gel som fuktar ögat ytterligare. Sammantaget hade ett par glasögon sparat mig drygt tusen spänn och massa annan skit. Så veckans fråga blir: Vilka coola sportbrillor skall man köpa?

Idag var det besiktning mitt hus. Allt verkade bra till vi kom in i sista rummet. Där bakom soffan var det en fuktfläck. Va i h-e??? Käckt och lätt fick jag hjälp att ta upp ett inspektionshål i väggen...som visade sig vara torr. Que? Var kommer fläcken ifrån, varför syns det inget på soffan som står mot väggen. Är det ett spår efter nån lite för hårt fest som ingen vågat avslöja? Den som lever får se.

Med detta i tankarna och ett veckolångt träningsuppehåll så blev dagens crosspass ingen höjdare. Men jag tog nåt KOM på Strava och snittade strax över skämsfart så kanske det finns där ändå. Jag har ju smugit på mini-V bromsar. Lite tyngre och mindre coola än Froglegs, men med fördelen att de tar när jag vill. Alltså kan jag bromsa senare eller inte alls. Så nu anammar jag den gamle roadracing legenden Kevin Schwantz valspråk: See God, then break!

Foto: Kanske Gud

Blandad sommarcykling

Dimensioner.

Ni som tror att jag skall rapa ur mig massa åsikter om hjulstorlekar, däcksbredd, Q-värden mm kommer bli besvikna. Likaså ni som vill veta mina svettiga Strava resultat, dom vill jag mörka. Nej, det finns fler sidor av myntet.

Kids MTB session 2 i Hindås.

Kvalitetspass

Återigen samlade på parkeringen vid Hindåsgården. Glada ungar som bara går loss och kör runt som de vill.

En vurpa här, ett skratt där och tusen: Kolla på mig!!! Sen lite fika och på det igen. Denna gång körde de dessutom hela elljusspåret, två gånger. Det är kvalitet.

The peleton

Mother nature strikes back.

Mycket väsen för ingenting är ett talesätt. Det syftar nog mest på väsen som oljud. Men så har vi också Ebbe Schöns väsen, små illvilliga filurer som skogsrået, näcken, m fl som mest vill locka med dig och förgöra dig. På min karta finns en stig, ca 1,5km som binder ihop två vägar och skulle ge massa nya MTB alternativ.

För ett par år sen gav jag mig på att hitta den på ett kvällspass, det slutade med att jag kom vilse, mobilen blinkade rött och till slut efter bergsklättring med hojen kom jag helt sönderriven ut i en trädgård. Förvisso på rätt ställe, men nån stig hade jag inte sett till. Nu var det mörkt och 2 mil hem.

Öppningen till Mordor

Denna gång försökte jag mig på samma sak dagtid, men från andra hållet. Kanske borde jag sett de illavarslande tecknen innan med en regnskur, en uppskrämd Häger och älgen som rusar ut 10m framför mig på grusvägen. Icke! 

Efter lite letande hittar jag en spång över bäcken som leder till stigen på kartan. Det gick okej att cykla på stigen även om den var ganska teknisk. Efter en stund kom jag till en hiskelig klippformation. Ungefär här började det gå snett. Stigen tog slut vid vattnet, mobilens GPS funkade inte och jag började irra runt i skogen. Här var det längesedan någon satt en mänsklig fot. Illvilliga insekter cirkulerade som gamar runt mig för att få ett smakprov på det svettiga kadavret. Klövspår och spillningshögar som krävde 29"-are för att ta sig över, skvallrade om att jag nog inte ville möta invånarna här. Så kom jag ut på ett kalhygge och ser ett hus. Hmm, det skall inte finnas hus här? En liten skogsväg och allt känns sådär lätt igen, men lite tveksamt. Jag följer vägen och börjar tro att jag känner igen mig, men magkänslan säger nåt annat. En vägkorsning, fyrvägs och asfalt, detta är inte rätt. Var är jag? Jag står på mitt på en raksträcka som inte säger mig nåt först, men så får jag en flashback från när vi såg döden i vitögat i Peps gamla SAAB V4. Mycket riktigt, bakom krönet kommer 90 graders vänstern där Saaben gick på tre hjul. Jag är ett par km fel och har nu drygt 2 mil hem. Dessa avverkas på under 40min och väl hemma ser jag på kartan att stigen viker av tidigare än jag trodde. Kanske skall ta med kartan om jag ger mig på det igen.

Snyggcykling med hipstertouch.

Kållandsö runt med start vid Victoriahuset på Läckö. I bekväma kläder, vinden i håret och ölserveringar som huvudmål. Inget svetto, ingen fart, bara gött. Lite uppladdning med bubbel, sen på racern ett par kilometer till Spikens fiskeläge för att sänka en nästan lokal Mariestads öl och njuta av livet i båthamnen. Sen en ny sträcka på 7-8 km till Hörvikens marina där man har den goda smaken att servera belgiskt.

Med vinden i håret.

Stärkt av Leffe går turen tillbaka till Läckö och Victoriahuset lagom tills solen går ner i Vänern. Väl värt ett besök.

Högsäsongen är nära.

De sista semesterdagarna gick det inte längre att stå emot att hösten närmar sig och man kan med gott samvete damma av crossen. Nytt för i år blir ett försök med helkapslade vajrar och mini-V bromsar. Ett sätt att motverka naturens påverkan på funktionen. Årets crosstävlande kan nog tvingas stå tillbaka lite för andra projekt. 

Säsongsarbetaren.

Eftersom det handlats nytt hus och traktens f.n fräschaste villa ligger på Hemnet ( kom å köp) lär det bli tight om tid att hinna med den redan hårt komprimerade CX-cupen i höst. Men ett gott urval av race skall köras medans ROT-avdraget får arbeta.

Kulturtur: I jakten på Moss

Vem är då Moss? Jo, det är en självsvådlig figur i en gammal Tv-serie från mitt födelseår 1973.

"Ett köpmanshus i skärgården", ett fantastiskt drama där karaktärerna är mer högröda och svettiga än i den bästa "Film i väst" produktion. Jag lär nog få anledning att komma tillbaka till detta senare.

För just att komma tillbaka är vad vi får göra då senaste "kulturturen" på västkusten förbyttes till ett klassiskt Bruce Willis-drama där det gällde att överlista och fly undan undergången.

Varmt och soligt väder och en härlig tur över öarna, var vad vi hade i åtanke. Några avbrott för att ta igen lite skattepengar genom att nyttja de statliga gula färjorna var också på agendan innan vi i höjd med gamle Moss residens i Gläborg skulle styra åter söderut.

Gratisfärja....ännu.

Samling hos Tassen, där jag slängde över mina badkläder i Pumpens stora packväskor. Varsin macchiato, sen drog vi. Över Lerum via Olofstorp och in i Vättlefjälls djupa skogar. Fantastiskt vackert bara en halvtimma från Götaplatsen. Vi fortsatte mot Skepplanda, Hålanda till Upphärad och Lilla Edet. Peter Apelgrens kära Ucklum passeras innan Ödsmål och första färjan vid Kolhättan. Glass och drickapaus i väntan på båten. Tempen visar 38C, tveksamt.

Tankstopp under det mörka hotet.

I Svanesund på Orust styr vi mot norr och Henån samtidigt som det börjar blåsa upp. Himlen blir mörk och hotfull. Ett snabbt öråd beslutar att Moss nog kan vänta, men inte himlen. Annars brukar det vara tvärt om. Istället gasar vi för fullt söderut för att undkomma regnet. Det blåser hårt och efter ett snabbt tankstopp, blockeras vägen av ett träd. Smidigt glider vi förbi bilkön, kommer till Tjörn och över bron till fastlandet. Nu är det bara ljust österut. Vi följer vattnet en bit och regnet står som en grå vägg som genomskärs av blixtar över fjorden. Just som de första dropparna träffar oss svänger vägen inåt land och vi tar åter sikte på Ucklum. Det skall sägas att hit kommer man inte sedan E6 byggdes ut och två gånger samma dag händer bara inte. Så fort vi stannar börjar det blåsa, så det är "bar å åk". Upphärad igen, den krokiga men hoppiga vägen till Koberg.

Här slår min nummerplåt knut på sig när den i ett hål tar i bakhjulet. Pisspaus, räta ut skylten, nästa stopp: mat i Alingsås och sen börjar det blåsa. I Sollebrunn möter vi väggen och kapitulerar in på pizzerian innan någon öppnar kranen utanför. Efter någon timma blir det bättre och vi kör hemåt.

Sollebrunn innan regnet.

På de våta vägarna märks det att det är inga blåbär som är med. Det går precis lika fort som i torrt, bara lite mjukare. Långared, Alingsås och Ödenäs avverkas innan vi åter är hemma, lite blöta med 33 mil i bagaget. Som sagt ger vi oss inte i jakten på Moss så det blir att återkomma till bohuslän snart.
"Å ha jää sakt så, då bliiir dää såå!"