Kulturtur: I jakten på Moss

Vem är då Moss? Jo, det är en självsvådlig figur i en gammal Tv-serie från mitt födelseår 1973.

"Ett köpmanshus i skärgården", ett fantastiskt drama där karaktärerna är mer högröda och svettiga än i den bästa "Film i väst" produktion. Jag lär nog få anledning att komma tillbaka till detta senare.

För just att komma tillbaka är vad vi får göra då senaste "kulturturen" på västkusten förbyttes till ett klassiskt Bruce Willis-drama där det gällde att överlista och fly undan undergången.

Varmt och soligt väder och en härlig tur över öarna, var vad vi hade i åtanke. Några avbrott för att ta igen lite skattepengar genom att nyttja de statliga gula färjorna var också på agendan innan vi i höjd med gamle Moss residens i Gläborg skulle styra åter söderut.

Gratisfärja....ännu.

Samling hos Tassen, där jag slängde över mina badkläder i Pumpens stora packväskor. Varsin macchiato, sen drog vi. Över Lerum via Olofstorp och in i Vättlefjälls djupa skogar. Fantastiskt vackert bara en halvtimma från Götaplatsen. Vi fortsatte mot Skepplanda, Hålanda till Upphärad och Lilla Edet. Peter Apelgrens kära Ucklum passeras innan Ödsmål och första färjan vid Kolhättan. Glass och drickapaus i väntan på båten. Tempen visar 38C, tveksamt.

Tankstopp under det mörka hotet.

I Svanesund på Orust styr vi mot norr och Henån samtidigt som det börjar blåsa upp. Himlen blir mörk och hotfull. Ett snabbt öråd beslutar att Moss nog kan vänta, men inte himlen. Annars brukar det vara tvärt om. Istället gasar vi för fullt söderut för att undkomma regnet. Det blåser hårt och efter ett snabbt tankstopp, blockeras vägen av ett träd. Smidigt glider vi förbi bilkön, kommer till Tjörn och över bron till fastlandet. Nu är det bara ljust österut. Vi följer vattnet en bit och regnet står som en grå vägg som genomskärs av blixtar över fjorden. Just som de första dropparna träffar oss svänger vägen inåt land och vi tar åter sikte på Ucklum. Det skall sägas att hit kommer man inte sedan E6 byggdes ut och två gånger samma dag händer bara inte. Så fort vi stannar börjar det blåsa, så det är "bar å åk". Upphärad igen, den krokiga men hoppiga vägen till Koberg.

Här slår min nummerplåt knut på sig när den i ett hål tar i bakhjulet. Pisspaus, räta ut skylten, nästa stopp: mat i Alingsås och sen börjar det blåsa. I Sollebrunn möter vi väggen och kapitulerar in på pizzerian innan någon öppnar kranen utanför. Efter någon timma blir det bättre och vi kör hemåt.

Sollebrunn innan regnet.

På de våta vägarna märks det att det är inga blåbär som är med. Det går precis lika fort som i torrt, bara lite mjukare. Långared, Alingsås och Ödenäs avverkas innan vi åter är hemma, lite blöta med 33 mil i bagaget. Som sagt ger vi oss inte i jakten på Moss så det blir att återkomma till bohuslän snart.
"Å ha jää sakt så, då bliiir dää såå!"