Jävla kladd

 Redan 1946 var det stor publikattraktion att sänka fordon i vatten i Stockholms utkanter. Å som Wåffelcrossen har Devils crest så har Skärholmen, Kungens kurva efter denna lilla fadäs.

Superklass-täten passerar V Gurra inför en exalterad publik.

Flottbro friluftsområde var skådeplats för gångna helgens CX-cup tävlingar. Sedan jag typ förlorade MTB-SM här 2004 så har man utökat med stollift, annars var det sig likt. Det skall ju vara kungligt när man åker till huvudstaden därför blev det Gripenplan till Bromma (jaja, Malmö aviations logo: en grip) ihop med nåt så kungligt som Philip King. Sug på den ni.

Bana och arrangemang har redan dränkts i både vatten och superlativ sedan vi var där. Det var helt enkelt top of the line. Breda fina banor, ordnad depå, tight område, bra med folk, alltså riktigt kul.

Internfight.

Lördagens bana började med en lång backe som skiljde agnarna från vetet. Efter det blev det den vanliga ordningen i fältet. Vill ni veta vad som händer i toppen så får ni läsa någon annan blogg. Det här kommer att följa de knivskarpa fighterna i fältets bakre regioner, där det bara blir en poäng att köra om. Sven "Nys" Abrahamsson och jag har helt olika kvaliteter. Sven besitter nämligen en massa muskelkraft, det gör inte jag.
Banan vi körde på lördagen var till hälften tungkörd i lera och vått gräs och andra hälften snabbåkt med branta backar upp och ner. Därmed bytte vi plats minst 10 ggr under racet. Och jag tror ingen av oss ville släppa iväg den andre. Mot slutet av sista varvet ligger jag bakom Sven och orkar nätt och jämt hålla jämn fart i det blöta gräset. In mot sista backen får jag till lite grepp i lervällingen och passerar på yttern för att ge allt uppför. Detta blev en lyckad stöt som höll in i mål. Jag vann den åtråvärda platsen före honom i kön till tvätten.
Senare på eftermiddagen kördes även After dark. Jag hade ju laddat med lite sköna grejer till den, men var så frusen att jag inte lät er ta del av min Dr Mugg outfit. Ett skönt race var det med Tille som rosa bunny, en ninja och några skojare som liknade cyklister. Referenshumor, jag fattar inte sånt;)

Hotellstädning av cykeln. Philips gone mad.

Lördagskvällen gick till en middag på Heron City. Vilket crazy ställe. Stort köpcentra i värsta jänkestil med 17 biosalonger på femte våningen. Ändå gick det ingen film som passade oss, så vi gick tillbaka till hotellet.
Hotellet ingick förövrigt i samma kedja som nämdes förra veckan och om jag går med i deras "klubb" så får jag 1000 poäng. Det går dock inte att omvandla till CX-cup poäng. Vi satte oss i lobbyn och lobbade för cykelcross genom att kolla Superprestige på youtube. Sen somnade vi vid 22-tiden, grabbigt. Till frukost var det buffe som toppades med tant i äcklig parfym. Så till den milda grad att kaffet fick drickas i lobbyn för att inte smaka finkel.

Kroppen kändes använd på söndagen och ett elakt regn låg över hela Flottsbro. Banan hade nu bytt arrangör, håll och bitvis ny sträckning. Trodde detta skulle gynna mig och mjukstartade dagen med att säga till Sven att jag kände mig stark. Kanske inte så smart. Det var tyngre och den urstarke Sven fick en lucka tidigt i loppet. Satte upp en plan att köra in det på de sista två varven. Men hur jag än försökte öka så var det bara ett par meter jag tog in. Femte gången i springbacken var sista chansen, men han hade fortfarande en lucka och på mig var t.o.m mjölksyran slut. Dessutom fick vi in en Fredrikshof mellan oss och Sven tog extrapoäng. Grattis!

Efteråt var det till att packa ihop och fylla bilen med allt. Halva baksätet med lösa hjul som föll ur om dörren öppnades. När vi åkt en kilometer ringer Acke och undrar om vi har en plats till? De har blivit en för mycket? Que? Vi kör tillbaka, drar en rövare in på campingen. Ödesdigert skulle det visa sig. Väl där börjar en logistik utan dess like. Vem tar vad och hämtar hos vem och när osv. Vi plockar ner hojarna och fäster upp lite hjul på ramen enligt Sunne-patentet och plötsligt har vi frigjort en sittplats. Dock delas baksätet till två kupéer med Campahjul som skiljevägg. Så bra, då löser sig allt om inte...Hasse Mård dyker upp och frågar om någon kan ta CX-släpet till västkusten. Acke tar den bollen med en bitter kommentar om hemresans tid. Så bra, då löser sig allt om inte...vår rövare in på campingen medför att vi är fast innanför grinden. På med stora smilfinken och med mössan i hand be receptionen öppna. Egoknäck.

Resten av hemresan gick bra. Erika som vi fick med i bilen fick tillbringa några timmar i egen kupè ihop med tre crossnerdar utan facebook. Hon somnade ganska fort.
Väl hemma var det bara att blötlägga alla cykelkläder. Blött och geggigt, yack!

Blötläggning.

När jag stod där i lera och kladd kom jag att tänka på en replik ur nåt med Robert Gustafsson där han säger:
Nu skiter vi i det här och åker hem. Jävla kladd!

Ibland känns det faktiskt så.