Fri fart!
Kolla vilken vacker syn. Ur det höstfärgade buskaget reser sig ett härligt gammalt vägmärke. I princip betyder det "FRI FART". Nu togs detta ur bruk i september 1967 när vi började köra på höger sida. Just därför står skylten till vänster. I detta fall begränsades den fria farten även av vägens kondition.
Bara att gasa på.
Med lite härligt sladdande på grusvägar kom jag fram till Storsjön i Viskafors. En gång i tiden dämdes sjön upp för att kunna ge vattenkraft åt industrierna kring Viskan. Därmed lades hela gårdar under vatten. Nu pågår renovering av dammluckorna och vattennivån har sänkts med ca 10m. Plötsligt kommer husgrunder mm fram igen.
10m blir mycket strand.
Sjönk ekan innan eller efter sänkningen?av sjön.
Min lilla tur letade sig vidare utmed Viskan, ner till Seglora. Kanske mest känd för sin kyrka, den som flyttades till Skansen i Stockholm. Men den nya är inte fy skam den heller. Men ännu häftigare är de gamla valvbroarna. Hur snygga som helst i höstsolen.
Valvbron i Seglora.
Ett skarpt öga kanske har noterat att flitens lampa varit tänd i garaget... asså inte det. Jo, min kommunalarbetarslöa Kawa har fått framskärmen vänd. Detta i ett försök att inte få all skit på framlampa och visir. Något som strulat till det i regn och blöta vägar. Sista biten hem gick i just dessa element och ingreppet verkar funka. Och jag som inte skulle ha framskärm. Men denna sommar blev det så.
Team Grillcross
Cx cupen är igång efter en kanonhelg i skidorten Branäs. Bra banor, bra arrangemang och bra boende.
Treklubbs-kombon "Team Grillcross" drog på med komplett grillbuffé överst på prispallen.
CXS Björn i en lurig pose.
Grillcrossarna på G. Kjell kollar läget.
Lite kaffe på det, å ett par tre flaskor rött.
Mellan måltider och kaffe lyckades vi faktiskt cykla också, med blandat resultat. Fria från Facebook fick vi nu interagera och säga: GRILLA (eller var det GILLA) M a o dubbelt så bra går inte.
Ryggen är ischias. Å va skönt att det bara var så, eller? Vila, röra sig försiktigt osv. är tydligen lämpligt.
INTE träna. Finns bara ett sätt: FÖRNEKA DET.
Satte crossen i bilen och styrde mot Slottskogen i sista sekund. Efter 5km, bilolycka, motorvägen avstängd.
Kom på en väg runt det och med ca fem minuter tappade kom jag till Slottskogen, men va nu? På infarten står landsfiskalen och har blåskontroll. Dopingtest före träningen. Seriöst.
Så kom träningen igång, ryggen kändes fin och flåset hittades. Efter diverse övningar i av-/påhopp inklusive "the dark side" var det dags för tävlingstempo. In i första böj, lätt tendens till drift på bakhjulet, åsså driver framhjulet och tjong. TVÄRSTOPP. Styrhuvudet försöker hamra sig in i skrevet samtidigt som alternativet är en vådlig faceplant. Jag avstyr faceplanten med nöd och näppe (heter inte kungens polare så?).
Glue in the dark.
Min fina Pipistrello tub hade krängt av och orsakat stoppet. Så bra att det hände innan helgens tävling. Nu blir det kvällsmys med lim och kvast. Med ryggen blev det varken bättre eller sämre. Men ett tag trodde jag att jag skulle få leva med en cykelram i arselet resten av livet. Ungefär som hans som var "hälften kentaur och hälften kadaver" efter en bungyjump incident.
Nu har dom satt in, ålderkrämporna.
Efter söndagens Introcross var jag så jävla nöjd och så jävla taggad. I bilen hem funderade jag på att köra lite till när jag kom hem. Så blev det inte, men det blev en halvtimma med gräsklipparen. Efter det fick jag frysningar, yrsel och illamående. Shit! Igår var det jobbresa, Norrköping bort och fram. Vilket konstigt uttryck, bort och fram. Det är någon form av västgötiskt talspråk för tur och retur. När jag för drygt 20 år sen började jobba i Bollebygd sa man: -jag skall åka fram. Det betydde åka in till samhället, centrum.
Min tolkning var direkt hämtad från min och brorsans val av åka i framsätet, åka fram. När jag påtalat detta för infödda kollar de konstigt på mig, de har aldrig reflekterat över det.
Åter till krämporna. Idag när jag skulle hem från jobbet högg det till i ryggen, strax över höger skinka. Sen strålar det ut i benet och upp i ryggen. Fan, det är ju CX premiär på lördag, vad göra. Vad gör andra?
Kollade runt lite, träna bort det verkar vara modellen med kommentarer som:
Skönt att trampa ur kroppen efter gårdagens 60 mils tur.
Lättade lite på gipset och lyfte vikter i 45 min.
Spydde ur allt jag hade och tog ett VM-Guld.
Jaja, det som inte dödar det härdar, i trikåerna, starta Strava, baxa upp mig på MTBn och mjukstarta på lokala träningsrundan. Nu är det så att den inte är så mjuk, snarare ganska tuff. Tekniskt blandat med snabbåkt och ganska långa stigningar. Första varvet gjorde bara ont, andra började det gå bättre och tredje kom farten i takt med mörkret. I mörker är det inte så kul att köra här ensam. Det är ett parti utmed en liten sjö som blir konstigt dunkelt i skymning. Dessutom fick jag för ett par år sedan höra sägner om stället, efter att jag bildat mig min uppfattning. Hjälpte det att träna då? Föga. Efter ett hett bad kom snart smärtan tillbaka. Så nu är det singelmalt och smågodis som gäller istället. Kuckelimuck medicin som Karlsson på taket sa. Nej, jag får ha en hamburgare, hej med dig...
Så bar det ut på böljan den blå, mot det stora landet i väster, Danmark och Skagen.
I lånad båt från ett större företag på Hisingen bar det iväg på "test" med protokoll osv.
Blank sjö och marschfart runt 30 knop så var det en behaglig resa.
Prinsarna på Princess V42
Med en motorbåt på 42 fot är man ganska stor i hamnen, men givetvis ligger Kruse Knallkul fra Norge redan i hamnen med en Princess V53, den är flott.
Med gediget partajande och middagslur på soldäck fick nog alla sin del av det danska gemytet.
Roligt att partaja när det bara är att dra runt utan sura vakter, köer och garderober.
Nöjda och glada styrde vi tillbaka mot Sverige. Nu hade det blåst upp och vågorna gick höga. Trots det var det bra fart på skutan tills det blev stopp för tömning. Mina sjösjukepiller hjälpte inte helt utan det blev sprutlackering med frukosten längs det vita skrovet. Som tur var på utsidan.
V53, vår V42 ligger bakom lilla segelbåten.
Med facit i hand är jag ingen sjömänniska. Helt enkelt inte båtmässig, men man har ju andra kvaliteter.
CXSWEDEN.COM är uppe igen. Här finns det mesta en svensk cykelcrossare kan önska sig och mer kommer varje dag. Stay tuned.
Det skulle ju egentligen mörkas lite nu, men veckan har bjudit på massa cykling.
Dessvärre straffade sig mitt aktiva val av clinchers.(låter fräsigare än kanttråd)
Nu har det inte burit sig bättre än att jag kört med andra och då vet ju redan folk att jag rör mig.
Två högtempopass på landsväg, pendling om man så vill.
I tisdags lyckades jag för första gången i år komma med på en MTB-träning med YMER. Nu har MTB ambitionerna redan lagts på hyllan, men det är löjligt kul att cykla med bak-, fram- eller båda hjulen i luften.Nu var vi kanske en lite för stor grupp så det blev aningen rörigt. Inte bra att bara köra själv för ofta.
12 suddiga crossare
Igår var det cross med GBG gänget på Slottskogsvallen. Team Grillcross körde lagtempo, Der Wurstmeister(Körvmästaren) o Co köttade på så det spände i korvaskinnet. Proteinladdningen har varit av godo. Dagen avslutades med race enligt ett elakt handikappssystem. Hittade ett gött flow och på fjärde varvet av fem hade jag attackläge på CCL. Tro inte att träningsrace ses med blida ögon, race är race. Tyvärr straffade sig mitt tublösa cyklande med en punka och CCL försvann i fjärran. Det är riktigt kul att vara på G igen, punka, lera, blodvite och kräkkänsla. Allt man kan önska sig.
Höstlöv, punka och klämbroms.
Jag får fixa hojen en annan dag, vad jag hört så är andra mer på och njuter i limångorna, Björnigen.
Ett nav som inte i första hand syftar på cyklar. Det är en förening för industrihistoria och arbetslivsmuseer i västsverige. Min far tipsade mig om dem och deras karta över spännande mål att besöka. Denna karta är perfekt för MC-körning och för att hitta mål för kultur turer.
Så här passar jag på att tacka för de fyra kartor de skickade till mig idag.
Slutligen en uppmaning, använd hjälm! Som den sjusitsiga familjen, Hjelm.
Nu rundas dagens av med en Carlsberg och raggarmacka, knäckebröd med kaviar.
Borås, oj!
Nu var det ju inte som för Manhattan Lärka att vi åkte till Borås, snarare runt. Målet för Kulturtur 3 var gården Lönnarp nordost om Ulricehamn. Platsen där Colin Nutley spelade in de landskapspornografiska filmerna Änglagård. Bara en utlandsfödd kan illustrera vårt rikes rikedomar på detta sätt. Vi infödingspuckon ser inte skogen för alla träd. Vi reser från A till i bästa fall B på kortast möjliga tid och tråkigast möjliga sätt.
Årås Säteri
Årås kvarn
Men bortom allfarvägen finns idyllen, äventyret och pärlorna.
Likt Zac i filmen drog Tassen fram med sin Harley på grusvägarna genom landskapet.
Förbi gamla spinnerier i Fritsla, en nerlagd bensinstation i Hillared, ut till Torpa Stenhus och Hofsnäs. I Gällstad var det stort pådrag och mer kärringar än vanligt på Kärringarallyt. Extra öppet och säkert extrapris. Till vår glädje var det även extra öppet på BOLA i Köttkulla. Äntligen fick Tassen sina ullstrumpor. Jag köpte ett par strumpor som nog kan bli årets Crossnackis, men den som väntar får se.
På små krokiga vägar kom vi till Liared och Årås Kvarn. Så pittoreskt att man rent av mår illa. Inbäddat i gammal lövskog mellan två sjöar. Här finns vandrarhem och dansbana också. Detta skulle visa sig vara så nära Änglagård vi kom. Lönnarp var avlyst från trafik. Men jag kan tänka mig att cykla runt i trakten någon gång. Här fanns ju Bed & Bike.
Resten av resan gick via "tre små rätter" i Ulricehamn till Varnum och Sparsör. Kollade lite på lilla M som spelade fotboll innan sista etappen över Hedared och Töllsjö tog oss hem. Dagens Kulturtur gick i vackert väder på ovanligt mycket grusvägar som dessutom inte var enskilda. Turen blev ca 26 mil. Testade en App som skulle ge hela turen på karta, med bilder, koordinater etc. Tror jag skall forska lite till på det innan det kommer ut. Det gick halvbra. Halvbra blev även försöket att filma delar av sträckan. Det ser okej ut men moppen låter för täskigt på filmen. Redigera med fräck musik kan hjälpa.
Annars då?
Vännerna materialar upp sig inför cross-säsongen. Lätta tubhjul är hårdvaluta just nu. Medans de limmar tuber ligger jag på soffan och hittar formen. Eller...skall mina nya strumpor räcka inför hösten? Träna kanske skall prövas igen. Faktum är att jag fått sån där läskig inspiration att träna och det verkar funka också.
Säkrast att lägga locket på och mörka nu.
Till sist får väl dagens inlägg sammanfattas med nya sätt att se världen, Borås, oj!
Förresten, rubriken är namnen på mor och dotter i filmen Änglagård. Läser man ut det snabbt så härleds namnen till en Ingemar Bergman film. Kultur så det förslår.
.JPG)
