Jävla kladd

 Redan 1946 var det stor publikattraktion att sänka fordon i vatten i Stockholms utkanter. Å som Wåffelcrossen har Devils crest så har Skärholmen, Kungens kurva efter denna lilla fadäs.

Superklass-täten passerar V Gurra inför en exalterad publik.

Flottbro friluftsområde var skådeplats för gångna helgens CX-cup tävlingar. Sedan jag typ förlorade MTB-SM här 2004 så har man utökat med stollift, annars var det sig likt. Det skall ju vara kungligt när man åker till huvudstaden därför blev det Gripenplan till Bromma (jaja, Malmö aviations logo: en grip) ihop med nåt så kungligt som Philip King. Sug på den ni.

Bana och arrangemang har redan dränkts i både vatten och superlativ sedan vi var där. Det var helt enkelt top of the line. Breda fina banor, ordnad depå, tight område, bra med folk, alltså riktigt kul.

Internfight.

Lördagens bana började med en lång backe som skiljde agnarna från vetet. Efter det blev det den vanliga ordningen i fältet. Vill ni veta vad som händer i toppen så får ni läsa någon annan blogg. Det här kommer att följa de knivskarpa fighterna i fältets bakre regioner, där det bara blir en poäng att köra om. Sven "Nys" Abrahamsson och jag har helt olika kvaliteter. Sven besitter nämligen en massa muskelkraft, det gör inte jag.
Banan vi körde på lördagen var till hälften tungkörd i lera och vått gräs och andra hälften snabbåkt med branta backar upp och ner. Därmed bytte vi plats minst 10 ggr under racet. Och jag tror ingen av oss ville släppa iväg den andre. Mot slutet av sista varvet ligger jag bakom Sven och orkar nätt och jämt hålla jämn fart i det blöta gräset. In mot sista backen får jag till lite grepp i lervällingen och passerar på yttern för att ge allt uppför. Detta blev en lyckad stöt som höll in i mål. Jag vann den åtråvärda platsen före honom i kön till tvätten.
Senare på eftermiddagen kördes även After dark. Jag hade ju laddat med lite sköna grejer till den, men var så frusen att jag inte lät er ta del av min Dr Mugg outfit. Ett skönt race var det med Tille som rosa bunny, en ninja och några skojare som liknade cyklister. Referenshumor, jag fattar inte sånt;)

Hotellstädning av cykeln. Philips gone mad.

Lördagskvällen gick till en middag på Heron City. Vilket crazy ställe. Stort köpcentra i värsta jänkestil med 17 biosalonger på femte våningen. Ändå gick det ingen film som passade oss, så vi gick tillbaka till hotellet.
Hotellet ingick förövrigt i samma kedja som nämdes förra veckan och om jag går med i deras "klubb" så får jag 1000 poäng. Det går dock inte att omvandla till CX-cup poäng. Vi satte oss i lobbyn och lobbade för cykelcross genom att kolla Superprestige på youtube. Sen somnade vi vid 22-tiden, grabbigt. Till frukost var det buffe som toppades med tant i äcklig parfym. Så till den milda grad att kaffet fick drickas i lobbyn för att inte smaka finkel.

Kroppen kändes använd på söndagen och ett elakt regn låg över hela Flottsbro. Banan hade nu bytt arrangör, håll och bitvis ny sträckning. Trodde detta skulle gynna mig och mjukstartade dagen med att säga till Sven att jag kände mig stark. Kanske inte så smart. Det var tyngre och den urstarke Sven fick en lucka tidigt i loppet. Satte upp en plan att köra in det på de sista två varven. Men hur jag än försökte öka så var det bara ett par meter jag tog in. Femte gången i springbacken var sista chansen, men han hade fortfarande en lucka och på mig var t.o.m mjölksyran slut. Dessutom fick vi in en Fredrikshof mellan oss och Sven tog extrapoäng. Grattis!

Efteråt var det till att packa ihop och fylla bilen med allt. Halva baksätet med lösa hjul som föll ur om dörren öppnades. När vi åkt en kilometer ringer Acke och undrar om vi har en plats till? De har blivit en för mycket? Que? Vi kör tillbaka, drar en rövare in på campingen. Ödesdigert skulle det visa sig. Väl där börjar en logistik utan dess like. Vem tar vad och hämtar hos vem och när osv. Vi plockar ner hojarna och fäster upp lite hjul på ramen enligt Sunne-patentet och plötsligt har vi frigjort en sittplats. Dock delas baksätet till två kupéer med Campahjul som skiljevägg. Så bra, då löser sig allt om inte...Hasse Mård dyker upp och frågar om någon kan ta CX-släpet till västkusten. Acke tar den bollen med en bitter kommentar om hemresans tid. Så bra, då löser sig allt om inte...vår rövare in på campingen medför att vi är fast innanför grinden. På med stora smilfinken och med mössan i hand be receptionen öppna. Egoknäck.

Resten av hemresan gick bra. Erika som vi fick med i bilen fick tillbringa några timmar i egen kupè ihop med tre crossnerdar utan facebook. Hon somnade ganska fort.
Väl hemma var det bara att blötlägga alla cykelkläder. Blött och geggigt, yack!

Blötläggning.

När jag stod där i lera och kladd kom jag att tänka på en replik ur nåt med Robert Gustafsson där han säger:
Nu skiter vi i det här och åker hem. Jävla kladd!

Ibland känns det faktiskt så.

Syggelekokle

Cykeln och utrustningen är redan i kungliga hufvudstaden. Kvar är jag som får mentalladda inför stundande crosshelg i Flottsbro. Nu blir det krokigt och backigt, nice. Bästa sättet att ladda är att komma i ett positivt flow genom roliga saker. Chris körde en rolig länk om danska språket mitt i sin bojkottbloggning. Jag har kollat på det varje dag sedan dess och garvat som fan. Speciellt som det är ur NRKs "Ut i vår hage".

Atle Antonsen förgyllde redan tidigare mitt liv i serien "DAG". En norsk/svensk komediproduktion där han spelar nerdekad, desillusionerad psykolog mot bl a Rolf Lassgård och Tuva Novotny.

Nåt annat som är trevligt är att mina gamla husgudar Depeche Mode är på G igen. Stor turne som startar i maj och letar sig till våra breddgrader i mitten av juni. De klassiska festivaldödarna skall spela på Peace&Love i Borlänge, men även på Parken i Köpenhamn.

Så med några goa garv och tunga rytmer så skall man väl landa på Bromma full av energi på lördag.

Hur ideellt får det bli?

Nyss hemkommen från årets stora happening i cykelcross, nämligen Svenska mästerskapen i lördags.
Och på söndagen den 7:e deltävlingen i CX-cupen.
I bagaget fick jag med mig otroligt skitiga kläder, fantastiskt dåliga resultat och en massa frågetecken.

Jag tycker att cykelcrossen generellt har blivit riktigt bra i sverige, sett till antalet utövare, banor, arrangörer osv. CX-gruppen lägger ner ett fantastiskt arbete för att det skall bli så. Men i mina ögon skall ett mästerskap lyfta över allt annat, det skall vara top of the line. Det skall blåsas i stora tutan och regelboken skall sitta i ryggmärgen hos arrangören. Helst skall ju den ideella föreningen kunna räkna hem spektaklet ekonomiskt också. Detta görs effektivast genom försäljning av diverse tilltugg, sötsaker och kaffe.
Jag vet inte hur dealen på detta ser ut just i Sunne där marknadskrafterna står för arrangemanget och en halvlokal förening för själva tävlingen. På nåt vis känns det halvhjärtat alltihop. Ingen lokal förmåga i Sunne visste att det skulle vara SM, inget kringarrangemang vid tävlingscentrum, det saknades anvisning till omklädning och dusch osv. Banan innehöll ett antal brister i form av banbredd, depå etc. Nu avgjordes kanske inte något lopp på det men det är just det där med att höja nivån. Dessutom skall ju SCFs utsända kommissarie se till att reglerna följs. Sen har vi en annan grej som verkar genomgående. En kommissarie som utses att övervaka SM tävlingarna får därmed automatisk hybris. Därmed är denne tupp i hönsgården under de moment som har mästerskapsstatus och basunerar tydligt ut för den församlade skaran att "jag är bara här för SM". Nu är det tråkiga att det hände IGEN, trots att en ny chefskommissarie utsetts sedan den förre sedan 2008 varit helt ovillig till samarbete. Uppsträckning!

Å så till det ideella. CX-gruppen jobbar ideellt, arrangörsklubbarna jobbar ideellt och hela sveriges föreningsliv bygger på ideell verksamhet. Det är ju jättefint och jag har själv varit i det, kanske hamnar jag där igen. Vem vet? Men ingenting är gratis och föreningslivet behöver sponsorer för verksamheten. Ekonomiska, materiella bidrag etc. för att kunna hålla på med verksamheten. I utbyte finns reklamplatser och annan goodwill. Kanske svårt att se med krassa ekonomiska vinstintressen, men det kommer att betala sig i form av meningsfull sysselsättning på fritiden för barn och vuxna. Till slut skall alla vara vinnare. Men tillbaka till helgens bravader. Här har vi en stor hotellkedja som upplåter delar av sin mark (ej Akka stadion) och vissa faciliteter (som krävs, t ex dusch) och fixar ett boende med buffe till specialpris. Utan större åthävor har lilla crossverige plöjt ner sisådär en kvarts miljon i specialpris och buffe på en helg. Utöver resa, startavgifter och egenhändigt trashade cyklar. Jag hoppas innerligt att arrangörsklubben får en påse av de pengarna och att hotellkedjan går in och sponsrar CX-cupen och gruppen. På nåt vis tycker jag ändå att det ideella kan få utnyttja marknadskrafterna, men tvärtom blir det inte snyggt. Det tror jag inte ens Karl-Bertil Jonsons farsa skulle tycka.

 

Suffer well

Lid för konsten eller brinn.

Idag har jag ledsagad fullmånen försökt ge min dotter en smula konst och kultur-upplevelse.
Det handlade om ljusinstallationer i höstmörkret och lidelsen bestod nog mest i att det var så jävla kallt.
Lights in Alingsås är ett återkommande konstprojekt där ett antal konstnärer skapar sina alster genom att ljussätta staden. Förvånansvärt mycket folk var ute och gick den 2,5 km långa rundan. Några i guidade grupper och andra som vi, helt själva. Som all konst så ligger det i betraktarens öga, en del var riktigt snyggt, annat fattade iallafall inte jag. Lilla M uppskattade nog pizzan på Cyrano mer än konsten.
Alingsås är för övrigt en väldigt tilltalande liten stad, rent av pittoresk.

Kulturivrarna

Love in löv

I söndags bar det av till Jönköping och Wåffelcrossen. På KABEs gamla sommarlands område har Victor o Co fått till en CX-bana och ett smidigt arrangemang som drar cykister och publik från när och fjärran. Över 50 pers till start och minst lika stor publik med horn, harskramlor och koskällor. Devils crest var en given publikfavorit som skulle forceras två gånger per varv. Dessutom gjorde nattfrosten banan snorhal bitvis.
Mitt på varvet växte två tussilago??? i oktober??? Var är det i den marken??? Allt avrundades med korv och prisutdelning. Wåffelcrossen får betyg: 5 tubdäck.


En bekant liten filur, så lite man vet ändå...

Cykellistan.se var på plats och förevigade det hela på rörliga bilder.

Jönköping bjöd denna söndag även på sportmässa. En något habil historia som andra redan avhandlat.

We sell hell and SUFFER WELL

Bicycle Moto X

Pröva inte denna kombination:
Tillbringa 4 timmar på fackmässa. (i dåligt ingångna Dr Martens)
Tillbringa 2 timmar med försök till shopping i Göteborg. (samma Dr Martens)
Tillbringa ytterligare 45 minuter på Allum. (fortfarande Dr Martens)
Avnjuta god mat och ansenlig mängd dryck i goda vänners lag. (utan Dr Martens)
Sov borta. (utan skor alls:)
Pröva på BMX (i lånade skor och med tveksamt hälsotillstånd, därav solbrillor)

Så jobbigt.

 Men jag rekommenderar absolut att pröva på BMX. Jag har en gång i tiden när E.T var det häftigaste som fanns, ägnat timmar i sadeln på min BMX. Åtskilliga är de ärr på min kropp från denna period. En härlig tid före hjälmar och reflexvästar. Åsså nu sitter jag på en lånad hoj, på Lerum CKs BMX-bana vid LESS udden. Gamla jaktmarker ett stenkast från min gamla skola. Dessutom är jag äldre än mina föräldrar var då.

William visar sina skills.

 William är 6 år och drar runt banan som en tornado på en campingplats. Pappa Joakim är liksom jag lite ankommen av gårdagskvällen och har lite mycket puls. Trots det pumpas det för fullt i woopi-doopisarna.
Efter några varv är det dags att "hänga". Detta är det viktigaste momentet i BMX. Man drar av hjälmen, dricker, spottar lite, diggar musiken(oavsett om man gillar den), pratar rakt ut i luften om olika delar av banan och hur de skall forceras. Sen på med störtkrukan, upp på den dödsföraktande rampen och på´t igen.

Jocke "hänger".

Sammanfattningsvis är BMX riktigt roligt, lite svårt och våldsamt intensivt. Nu kan alla intervallförespråkare dra igen truten och köra BMX istället. Det måste vara det mest naturliga komplementet till andra cykelgrenar. Dessutom skitroligt. Lerum har belysning så det går att cykla kvällstid. Det finns en god anledning att köpa på sig massa nya roliga prylar, vilken cyklist kan motstå det.

Så nu känner jag mig redo att ta mig an Wåffelcrossen i Jönköping imorgon, nytränad i BMX borde man kunna bli snabb i Cyclocross.
Och för de som fortfarande tjatar om intervall, det funkar kanske i motorsport:

Bredsladd och tankevurpa.

Av alla snygga bilder från Falun i helgen har jag fastnat på EN. Erik Birgersson har fått en bild som är hur fräck som helst. En sammanbiten, koncentrerad min. Fötterna på pedalerna och hygglig motstyrning i sladden. Om en sekund kommer styret vridas över och jag tar spåret in mot nästa sväng. Cykelcross när det är som bäst.

Titta, bromsa, styr och trampa...

Överdrivet inspirerad av bilden anmälde jag mig idag till tävlingar i Sunne och Stockholm. För den sistnämda helgen krävs det lite arrangemang med resa och boende. Lika bra att ta det direkt. Sagt och gjort, snart var boende och resa bokat, PÅ FEL DATUM. Jag hade rört ihop helgerna och bokat Stockholm på Sunne helgen. Totalt hjärnsläpp. Internetbokning. Nu var det bara att ringa och försöka ändra. Som tur var så var de väldigt tillmötesgående både hos hotellkedjan och flygbolaget. Därmed skall allt vara frid och fröjd, skall bara dubbelchecka att det inte dubbeldebiterar innan jag hoppar över bäcken.

September har släppt album i oktober under det norrlandsklingande namnet Petra Marklund. Från discodrottning till tung melankoli, spännande. Varför gillar jag musik med tungt innehåll?

Glättigaste låten.

"Vem bryr sig, natten är vacker, du är som natten och jag är en vinnare igen."

V4, 96:a, 73:a, 150?, 5!

Där hade du allt en jävla tur!

Helgens cykelcrosstävlingar i Falun kan lätt fylla bloggen med statistik och siffror. Antal varv, cyklade minuter, olika puls, placeringar, procent efter vinnaren. Där kan vi stanna ett slag. I bilen på väg hem fick Lasse ett sms om att Sven bättrat på sitt resultat och nu bara var 11% efter segraren. 11% av vad vet jag inte riktigt, men så kan jag heller inte excel. Däremot var Lasses replik på detta helt underbar: "100% efter en spurtande MTB-åkare, sittandes med händerna uppe på handtagen".

Superklassen på Lugnet. Foto: Öijer

För att förtydliga lite så kör jag ett Björn F referat av händelserna. Lördagen race har jag inget aning om min kapacitet, sätter ett rimligt högt mål och slår det med råge. Lite mer taggat inför söndagen höjs ribban till en ny nivå, över lördagens resultat. Uppvärmning i bilen med tomgång, 23 grader i kupén och Prestigeklassen utanför fönstret. Ett par varv i en närbelägen dunge och det mesta känns bra. 0,2 bar till i Pipistrellosarna för att slippa genomslag och pang, racet är igång. Får en bra start, men flyger av banan efter ca en minut och tappar säkert 10 platser. Ut igen och snart utkristalliseras smågrupperna. På varv tre sitter jag i en grupp med en Jönköping, två Valhall, en Falu och en Mölndal. Platserna växlar i gruppen och jag märker att slakmotan vill sig inte och jag tappar. Som tur är följs den av banans mest tekniska parti med lera, sand, svängar och löphinder. Ut på sista varvet tappar jag och Jönköping lite, men kroppen känns okej. I början av slakmotan kör vi förbi CSK Caroline på var sin sida, kommer upp jämsides och plötsligt vill ingen dra i backen. Jag spricker upp i ett garv åt situationen och trillar därmed in bakom. Så det kan gå. De före har nu en bra lucka, men jag sätter in en stöt och lämnar Jönköping bakom. I lerbacken är jag ikapp Falun, tar hjul och går sedan om ut ur sanden. Nu är det "pjäxan i kaminen" som gäller och till löphindret är jag ikapp Valhall och Mölndal som bär cykeln brett. Trasslar lite med pedalen, men ligger i hasorna in mot sista böj med Oscar vrålandes i högtalarna. Ser hur Valhall seglar iväg mot målet samtidigt som jag går på för fullt och passerar "en landsvägscyklist ståendes i bocken" med 100%.
Så går det till runt 25:e plats, spännande va? Att Mölndal=Lasse, och att vi skulle sitta 7 timmar i samma bil kanske var lite ostrategiskt av mig. Men va fan, race är race. Vänner kan man vara resten av tiden:)

Vi bodde i en mysig stuga, kollade Nightrider till frukost och hade det gött. Det är nåt visst med Crosskulturen. Övrig statistik: Bil: 105mil, 2x7tim inkl, paus, Cykel: ca 2x40min, ca 2x15km, Nöje: ca 750cl sydafrikanskt rödvin och smågodis.

Interiör sett från TV:n, dvs vad Nightrider såg.