Kulturtur: I jakten på Moss

Vem är då Moss? Jo, det är en självsvådlig figur i en gammal Tv-serie från mitt födelseår 1973.

"Ett köpmanshus i skärgården", ett fantastiskt drama där karaktärerna är mer högröda och svettiga än i den bästa "Film i väst" produktion. Jag lär nog få anledning att komma tillbaka till detta senare.

För just att komma tillbaka är vad vi får göra då senaste "kulturturen" på västkusten förbyttes till ett klassiskt Bruce Willis-drama där det gällde att överlista och fly undan undergången.

Varmt och soligt väder och en härlig tur över öarna, var vad vi hade i åtanke. Några avbrott för att ta igen lite skattepengar genom att nyttja de statliga gula färjorna var också på agendan innan vi i höjd med gamle Moss residens i Gläborg skulle styra åter söderut.

Gratisfärja....ännu.

Samling hos Tassen, där jag slängde över mina badkläder i Pumpens stora packväskor. Varsin macchiato, sen drog vi. Över Lerum via Olofstorp och in i Vättlefjälls djupa skogar. Fantastiskt vackert bara en halvtimma från Götaplatsen. Vi fortsatte mot Skepplanda, Hålanda till Upphärad och Lilla Edet. Peter Apelgrens kära Ucklum passeras innan Ödsmål och första färjan vid Kolhättan. Glass och drickapaus i väntan på båten. Tempen visar 38C, tveksamt.

Tankstopp under det mörka hotet.

I Svanesund på Orust styr vi mot norr och Henån samtidigt som det börjar blåsa upp. Himlen blir mörk och hotfull. Ett snabbt öråd beslutar att Moss nog kan vänta, men inte himlen. Annars brukar det vara tvärt om. Istället gasar vi för fullt söderut för att undkomma regnet. Det blåser hårt och efter ett snabbt tankstopp, blockeras vägen av ett träd. Smidigt glider vi förbi bilkön, kommer till Tjörn och över bron till fastlandet. Nu är det bara ljust österut. Vi följer vattnet en bit och regnet står som en grå vägg som genomskärs av blixtar över fjorden. Just som de första dropparna träffar oss svänger vägen inåt land och vi tar åter sikte på Ucklum. Det skall sägas att hit kommer man inte sedan E6 byggdes ut och två gånger samma dag händer bara inte. Så fort vi stannar börjar det blåsa, så det är "bar å åk". Upphärad igen, den krokiga men hoppiga vägen till Koberg.

Här slår min nummerplåt knut på sig när den i ett hål tar i bakhjulet. Pisspaus, räta ut skylten, nästa stopp: mat i Alingsås och sen börjar det blåsa. I Sollebrunn möter vi väggen och kapitulerar in på pizzerian innan någon öppnar kranen utanför. Efter någon timma blir det bättre och vi kör hemåt.

Sollebrunn innan regnet.

På de våta vägarna märks det att det är inga blåbär som är med. Det går precis lika fort som i torrt, bara lite mjukare. Långared, Alingsås och Ödenäs avverkas innan vi åter är hemma, lite blöta med 33 mil i bagaget. Som sagt ger vi oss inte i jakten på Moss så det blir att återkomma till bohuslän snart.
"Å ha jää sakt så, då bliiir dää såå!"  

Kulturtur für alle

Vet knappt var jag skall börja. Det är nackdelen med att få långa uppehåll i bloggen. Sen börjar man själv undra varför? Är mitt liv innehållslöst? Händer inget intressant? Har jag ingen GoPro? Osv, osv.
I mitt fall har det varit massa grejer som hänt, men jag har haft torka i tangentbordet.
Kort sammanfattat har jag cyklat nada, varit på raggarträff i Tidaholm, sett en fantastisk konsert med Depeche Mode på Parken i Köpenhamn och köpt ett nytt hus.

Däremellan har jag fått tips av Tassen att kolla på SVTs Öppet arkiv med gamla grejer. Och Minnenas television, haha, repriser där Arne Weise är skitgammal i början av programmet som sändes för första gången för typ 10-15år sen. Hur gammal kan man bli?

Öppet arkiv gav en bra grund till en kulturtur när vi åter stiftade bekantskapen med Hasse-Klas, Sailor, Den gamla, ALU och Dragan i Bank für alle. Detta måste vi åka och kolla på. Var f-n ligger Kvibille...i Halland.
Snabbscan, vad mer finns i Halland av intresse, i form av specialgubbar, museer mm. Det visar sig vara en smältdegel av allt detta, Ullared, Ola-Conny och Morgan, Åkulla, Bockstensmannen, Grimeton, Stefan o Krister, motorbanan. Vi kokar ner resan till Svedinos bil och flygmuseum och Harrys gamla barndomsbank i Kvibille.

Sigvard Berggrens Futurecar rullade en tid i Borås, men sen satsade han på djurparken istället, tur det.

Monarks första motionscykel, tåclips och armvev. Sen blev det ergometercyklar...

JA 37 Viggen

Jag har inte varit på Svedinos på sådär 30år. Starkaste minnet är nog när morsan kollade in i en ambulans och höll på att svimma när det låg en docka i den. Dockan låg kvar och såg lika blek ut som morsan.

Sen drog vi vidare förbi Harplinge och ner till Kvibille. Här såg det ut som i serien och säkert finns det ingång till valvet, även kallad Harrys bunker, från både pizzerian och Gästgivaregården. Dessvärre var det precis som i Peter Wahlbäcks sång om Ullared...STÄNGT. Så stängt att t o m osten möglar.

Banken efter Dragan.

Tassen kollar efter ingången.

Och hos Manolito var det stängt.

Så vi drog vidare till Oskarström där vi bukfylldes på en riktig B-pizzeria. Men maten var bra. Nu drog vi norrut och glasspaus i Fegen. Sen avverkades fyra orter på raken som börjar på Ö, innan cirkeln var sluten och vi åkte hem. Summan av dagen blev 34 mil på grymma, krokiga mc-vägar genom ett somrigt halland.

Dagens rutt: Bollebygd-Hyssna-Skene-Örby-Torestorp-Älekulla-Källsjö-Åkulla-Köinge-Vessigebro-Årstad-Heberg-Ugglarp(Svedinos)-Harplinge- Kvibille(Harrys bank)-Oskarström-Skavböke-Yttra Mjälahult-Torup-Kinnared-Fegen-Kalv-Ö.Frölunda-Överlida-Öxabäck-Örby-Skene-Hyssna-Bollebygd

Nu kollar vi på en tur i Bohuslän bara för att lyssna på dialekten.

Under jorden

Aeroseum

Mittemot Göteborg City Airport i Säve, ligger Säve depå. Och strax intill ligger Aeroseum. I atombombsäkra, svinhemliga bergrum hyste dåvarande flygflottiljen F9 en komplett anläggning med hangarer, verkstäder, etc. Sedan ett par år är det museum i bergrummen och mängder av mer eller mindre kända flygtyg finns representerat. Dessutom kan man pröva att åla sig ner i cockpit på Viggen och Draken.
Krypa igenom motorrum, dra i spakar och trycka på knappar.

Är man snart 5 år passar man i Viggen.

 Vill man gå "all in" så finns det simulatorer, vinschning och annat att pröva innan man tar en prisvärd fika på "markan". Känslan att befinna sig i dessa lokaler är lite udda. Och när man kollar utställningen om spioneri genom tiderna börjar det krypa lite i kroppen. Fantasin får bra spelrum hos stora och små.

Denna tur gick till Barcelona, pappa fick sitta bak.

Detta kan jag bocka av på kulturturskartan även om det blev bilresa hit.

Erektionsfestivalen

Intresseklubben är bänkad....

...och SVT24 kör "Minnenas television" kör Eurovision 1974. Lite mer safe att veta att vi vinner med ett bidrag om dassets utveckling, Waterloo. Nytt och fräscht för 40 år sen.

Men så var även Bonnie Tyler som nu kvalar in som "granny spice".

Wideass

Fokusering.

Idag hade jag bestämt mig för ett cykelpass över två timmar utan att väcka latmasken. Stadig frukost, massa vatten och cykelvalet föll på MTB. Plötsligt är jag på väg i en helt ny riktning och det bär utför i bra fart. Som solsken efter regn kommer det uppför efter nerför. Första halvtimman rullar det på riktigt bra, nästan för bra. Efter att jag bowlat mig fram genom en orienteringstävling börjar det sakta krypa uppåt på skogsstigar. Kända stigar som körts åt andra hållet 95% av gångerna. Nu upplevdes de som nya. Så infann sig den gamla goa känslan att flyga fram och en snabb koll på styret sa +25km/h på singeltracken. Snart vänder dock stigen och det går åter uppför i en grym slakmota. Efter halva det tänkta varvet blir det riktigt kuperat och insikten jag får är att jag suger i uppförsbackar. Singeltrack igen och ett gött flyt när det plötsligt händer.
Jag vinner inte på Triss, jag blir varse att kroppen förändras med åldern. Något jag motarbetar. Ett antal gånger har jag gått för tight runt träd etc. och slagit i axeln. Nu uppstår ett liknande scenario i en brant backe som svänger runt ett träd. Skillnaden är den att axeln går fri men röven tar i, så till den milda grad att jag far av hojen med en djävulsk smärta. Frågan är bara om inte självförtroendet fick mest stryk.

Ingen "wideass" passage och lömsk lutning på björken.

 Resten av skogsresan gick lysande och jag kryssade mellan pensionärer, hästtjejer och under bommar.
Inte förrän jag kom ut på avslutande transporten på landsväg dök ett dilemma upp. Andra cyklister i grupp.
Har man som jag läst Björns blogg kan jag bara säga att jag blev lite sqeezad mellan tre cyklister. Först trodde jag de hörde ihop och en bara kommit efter. Jag kom från sidan och hamnade bakom de två första men framför den siste. Skit, bryter jag en oskriven regel nu, med fetdäck och riserbar. Äsch, tänker jag, jag skall svänga om 500m. Vad kan hända? Jo, jag passerar just 40km när det börjar gå uppför och jag hinner lätt upp de två framför. Nu är goda råd dyra, skall jag slå av? skall jag köra om? kommer de skrika okvädningsord? Nä, jag tar det säkra före det osäkra, byter fil och tar en annan väg. Puh! Det är nu jag upptäcker att den gule längst bak tar min väg. Ombytta roller, vill han haka på? Jag tar i för kung och fosterland och noterar över 35 knyck innan jag äntligen ser grusvägen som leder hem och räddar mig. Så hur skulle jag gjort? Det blir lite "Bullen brev" över detta dilemma och det är inte cyklisten i bloggen som har skrivit brevet:)

Pröjsaren stod under stundom rätt ut idag.

Nu skall jag inte sitta här utan ge mig ut och likt Ferdinand lukta på blommorna.

Kulturtur 1 2013, Gubbträff.

Mjukstart.

Kulturtursåret har invigts med en ganska liten utflykt. Våren och sommaren verkar inte helt övertänd på att anlända, å andra sidan är det myggfritt. I 10 plusgrader och lite råkallt väder rullade vi iväg mot Alingsås och slutdestinationen Älvängen. Det fick bli ett extrastopp i Brobacka för att få upp värmen. Vi gasade vidare till Paradisbanan och veterancross-träffen. Lite nostalgi att komma hit eftersom det var här jag tog motocross-licens 1989 på våren. På hösten samma år körde jag en tävling på den betonghårda banan och slog mig jättemycket. Men idag var det något av en västsvensk gubbträff. Jag tror gubbarna var roligare att kolla på än hojarna. För även om det var några skitsnygga gamla crossar som Rickman Metisse, Flink i aluminium och en ostartad cr 250 elsinore, så är ju gubbarna på dessa tillställningar största behållningen. Alla saliga i sitt, däcksparkande experter, kläder du inte trodde fanns(inte borde finnas), snusläppar som ger mer skydd än en airbag och gångstilar som inte går av för hackor. Kommer jag bli sån? Är man i en sorts riskgrupp?

Honda CR 250 R Elsinore 1973

Det blev några gamla återseenden och lite snack. Funderingar kring hur man blir burkslav i sidovagnscross. Man måste förlora ett vad för att ställ upp på det. Livsfarligt!

Sidovagnscross.

Sen bar det av mot Alingsås igen och kinabuffé på torget. Snart bär det ut på nya äventyr.

Kids are alright.

Vi har varit på Tågkalas. Av alla olika tema på ämnet barnkalas tar detta priset. Hur bra som helst. Sju grabbar i åldern 5-7 år får åka tåg, buss och gammaldags spårvagn en halvdag. Detta toppas med Happy meal och avslutas med godispåse. Ett riktigt upplevelsekalas som lämnade trötta och nöjda ungar efter sig. Skitkul även för pappa som fick följa med.

Ringlinien

Cykelträning vid Hindåsgården. Tre tuffingar mellan 4 och 7 bast körde runt i full cykeloutfit i lera, grus och gräs. Det blev 2,5 timmar inklusive fika innan vi gav oss. Riktigt kul att de själva gjorde det till det de ville ha och hittade på egna banor som passade dem. Ett par småvurpor men inga sura miner för det. Det kommer absolut bli fler tillfällen om grabbarna vill cykla mer.

Coola kids fyller depåerna.