Mjukstart.
Kulturtursåret har invigts med en ganska liten utflykt. Våren och sommaren verkar inte helt övertänd på att anlända, å andra sidan är det myggfritt. I 10 plusgrader och lite råkallt väder rullade vi iväg mot Alingsås och slutdestinationen Älvängen. Det fick bli ett extrastopp i Brobacka för att få upp värmen. Vi gasade vidare till Paradisbanan och veterancross-träffen. Lite nostalgi att komma hit eftersom det var här jag tog motocross-licens 1989 på våren. På hösten samma år körde jag en tävling på den betonghårda banan och slog mig jättemycket. Men idag var det något av en västsvensk gubbträff. Jag tror gubbarna var roligare att kolla på än hojarna. För även om det var några skitsnygga gamla crossar som Rickman Metisse, Flink i aluminium och en ostartad cr 250 elsinore, så är ju gubbarna på dessa tillställningar största behållningen. Alla saliga i sitt, däcksparkande experter, kläder du inte trodde fanns(inte borde finnas), snusläppar som ger mer skydd än en airbag och gångstilar som inte går av för hackor. Kommer jag bli sån? Är man i en sorts riskgrupp?
Honda CR 250 R Elsinore 1973
Det blev några gamla återseenden och lite snack. Funderingar kring hur man blir burkslav i sidovagnscross. Man måste förlora ett vad för att ställ upp på det. Livsfarligt!
Sidovagnscross.
Sen bar det av mot Alingsås igen och kinabuffé på torget. Snart bär det ut på nya äventyr.
Vi har varit på Tågkalas. Av alla olika tema på ämnet barnkalas tar detta priset. Hur bra som helst. Sju grabbar i åldern 5-7 år får åka tåg, buss och gammaldags spårvagn en halvdag. Detta toppas med Happy meal och avslutas med godispåse. Ett riktigt upplevelsekalas som lämnade trötta och nöjda ungar efter sig. Skitkul även för pappa som fick följa med.
Cykelträning vid Hindåsgården. Tre tuffingar mellan 4 och 7 bast körde runt i full cykeloutfit i lera, grus och gräs. Det blev 2,5 timmar inklusive fika innan vi gav oss. Riktigt kul att de själva gjorde det till det de ville ha och hittade på egna banor som passade dem. Ett par småvurpor men inga sura miner för det. Det kommer absolut bli fler tillfällen om grabbarna vill cykla mer.
Förra helgen var det ett crescendo av gamla återseenden. Det första var den flygande matthandlaren som jag träffade för första gången på flera år. Det bästa var att det inte fanns något direkt glapp i tiden, tråden plockades upp där den tog slut så att säga. Som inbiten grusräv, dammråtta eller vad du vill, så styrde vi våra motorcyklar rakt in i Risvedens mörkaste skogar. Härliga trakter för naturälskare, historieintresserade och diverse andra läggningar. Här har det funnits rövare, mördare, enslingar och till och med utkämpats slag om riket. Gissar att det är lite lugnare nuförtiden. Till slut hade vi varit nästan i Skepplanda två gånger, hamnat på två gårdsplaner och fikat på Silfverschiölds domäner. Fint skall det vara.
Vårtur
Samma dag men något senare byttes tvåhjulingen till pedaldriven dito då Team Grillcross hade årets första samling under kategorin O.S.T. (off season training) Vi vädrade alltså våra cykelcrossar i april. Tidig uppstart på hösten eller ren hädelse, vad vet jag. Det var som vanligt en orgie i kolfiber och tubdäck som fick smaka på diverse olika underlag under 2,5 tim. Bara för att förnedras i sista backen av löst grus uppe på dålig asfalt och 25% motlut, fan vad naturen alltid skall jävlas. Väl hemma hos Philip o Co var det grillat som gällde och crossmässigt nog dammades fritösen av till lite frites.
Cross Björn i flottdimma.
Kungligt grillande.
Så när alla på FB säger gilla, säger Team Grillcross: Grilla!
Igår cyklade jag åt ena hållet på eftermiddagen. Ca 3 plusgrader, motvind, iskristaller i luften. Allt var grått, kallt och gick tungt. 740 raggarna med löjligt platt skärm på kepsen satt kvar i bilen och rökade. När jag tänker på det så börjar jag tvivla på mitt färgseende, det kanske var svartvitt som en gammal film. Inte ens sadelstolpen i kolfiber som jag tradade till mig på Janne Jacobsson Hjälpens huggsexa, kunde råda bot på eländet.
Idag cyklade jag åt andra hållet på förmiddagen. Ca 3 plusgrader, medvind, solsken. Allt var färgglatt, behagligt och lätt. Nån fylltratt hade planterat sin Toyota uppe på ett staket. Min blick letade sig ständigt till solbelysta slänter i jakt på vårens första tussilago. De sista sågs på våffelcrossen i höstas. Man av allt gult i dikesrenen var det bara godispapper, burkar, plastband och ett bananskal. Det som göms i snö...men bananskalet var nog dagens skörd.
Sen skall jag faktiskt "gilla", +1, you name it , på Lisa Ströms kamp för jämställdhet. Nu har hon slagit huvudet på spiken och träffat rätt. Jag har tidigare tyckt hon har rätt i sak, men föga imponerats av hennes uttryck. I mitt tycke har ordvalet inte vunnit den respekt ämnet kräver. Kanske för att jag tillhör kategorin " vita medelålders förtryckta män" eller att jag som sagt inte gillat ordvalet eller att hon helt enkelt cyklar genomsnittligt fortare än jag. Fast det kanske bara förpassar mig tillbaka till första kategorin. Men nu har hon fått redan korkade talespersoner att uttala sig ännu mer korkat. Bra där Lisa, såna som du "gör" skillnad.
Nu är det dags att dyka in i garderoben och ekipera sig för kvällen begivenheter med krogshow och glam.
Efter en lång vinter med låg puls är det på tiden att krypa ur idet och möta verkligheten.
Den rådande omotivationen på träningsfronten har öppnat för andra intressanta upplevelser.
Men just detta inlägg tänkte jag ämna åt mitt motorcykelbygge. Nu är det ganska precis ett år sen det startade med ett vrak i Mariestad och nu betraktar jag mitt första bygge som klart.
Såhär såg den ut när den var ny för 32 år sen.
Med god fantasi hade jag en bild av vad jag ville åstadkomma. En kopia av en amerikansk rundbaneracer, men för gatbruk. Sinnebilden var plockad från Scott Parkers H-D XR 750 Flattrack maskin.
En ren maskin utan tjafs, bara rå.
Bredsladd i 110 blås. Scott Parker.
Så med god hjälp av min vän Tassen tog det hela form och var körbart till förra sommaren. Besiktigad för första gången på 10 år och utan anmärkning. Under vintern har det varit justeringar och finish på åket.
Ny lack, halvblank svart med röda och vita dekorer. Dekaler från USA. Nya mätartavlor a la RAF eller om ni så vill 60-talets mods. Ny sadel. Nya lager och drivlina. Ny front med mindre lampor. Och för bättre vridmoment har förgasarna fixats till och ett discsystem från Supertrapp monterats. Här följer bilder på resultatet.
Just hemkommen från löpning i ett elljusspår med delvis tveksam belysning. Funkar ganska bra ändå. Men det finns ju massor av människor som är mörkrädda av olika anledningar. Om det nu är så, då skall man inte använda den app som jag blev rekommenderad idag. Antagligen är den ypperlig för att få lite mer fart i löpningen. Zombies Run. Tappar du tempo flåsar de dig genast i nacken.
Själv håller jag mig nog till solskenscykling. Lördagens långcykling med Björn och Crille utmed kusten söder om Göteborg gav mersmak. Dessutom sänktes årets första semla under turen. Inte helt i linje med "hård som en grävling 2013" men jävligt gott.
Sen närmar sig säkert våren och då är det åter läge att pilla på bågen. Ivrigt påhejad av Tassen och med kommande Kulturturer i sikte så gick jag lös på grejerna i söndags. Redan igår var den utrustad med ett Supertrapp-system så det enkelt går att justera motståndet i avgassystemet och plocka effekten där den bäst behövs. Vidare blir det nya lager i svingen som även får racemässiga lyftbobiner. Och mer smått och gott kommer så småningom.
Stripped.
Coola inspirationskällor till byggandet är de fantastiska bloggarna: Le Container och Bubblevisor. Nytt, gammalt, design, foto, arkitektur och kult.
Det gamla året slutade inte alls som det var tänkt. Det anstående nyårskalaset fick hastigt ställas in pga sjukdom. Några snabba bud kom efter det, men för mig blev det en stillsam kväll med lite planering och ideer kring "kulturtursåret". Arn, "den gamle tempelkillen" var ett förslag, ett annat var tractor pulling och sen slänger jag nog in speedway-match. (till skillnad från f##tbollstävling)
Detta till trots så startade det nya året med trötthet och huvudvärk. Vad passar då bättre än att cykla lite. Det ligger dessutom i linje med att jag måste röra lite på mig igen. Sagt och gjort så gav jag mig av i uppehåll, segade iväg längs tröga grusvägar och tjong så rök bulten till sadeln av. Det blev cykling med betoning på lite. Bara att ståcykla hem och tappa upp ett varmt bad att somna i innan det var CX stream från Baal.
Jag som trodde hojen var bombsäker.
Idag var det mjukstart på jobbet. Där jag jobbar går inte diskussionerna varma kring "trängselskatten" som alla goa göteborgare idag fått i gåva av sina folkvalda politiker. De politiker som cyklar till sina jobb och därför inte vill ha en för hög bro över Göta älv. Det blir så jobbigt att cykla då. Att sen båttrafiken inte kommer under och att hela stan ligger på kullar verkar inte vara en faktor. Sen namnet, "trängselskatt", så jävla dumt. Det handlar ju inte om trängsel. Vore det så skulle inte de stora lederna runt och genom Göteborg ha avgift utan stadskärnan. Dessutom är avgiften inte högre än att de flesta kommer att köra ändå eftersom alternativen är för få och dåliga. Och just det är nog det fina i kråksången, pengarna rullar in så vi kan finansiera lite nya korkade infrastruktur hämmare. Eller så hamnar pengarna som vanligt i helt fel fickor.
Men som Kurt Olsson sa långt innan Fådda blommor, "-...som våra politiker så fint har ställt till...(konstpause)...vårt förfogande."
Matchande sadel.
Trackern har fått en ny sadel och nytt överdrag som skall se fräsigt ut. Sen hoppas jag det blir bekvämare. Det är inte tussilagosäsong än på ett tag, men det gäller att vara ute i tid. Appropå ovanstående så är den bågen en fröjd eftersom den är skattebefriad och inte berörs av trängselskatt.
Sist en liten pärla. Visst är den fin men inte ny som mössen sa i Askungen. Men det är fan klass på tanterna. Två ikoner från mina tidiga musikupplevelser. Jaja, jag kraschade på Kim, gjorde inte alla det:)
